Livet som Frida - Go kväll

Jag har ögonen i behåll men ser ut som jag gått genom sju bedrövelser och grinat hela den senaste veckan. Jag sätter mitt hopp till Kloramfenikol.

Har haft en bra kväll på jobbet och varvar ner med en kopp te och ett litet inlägg.

Jag är glad att vi valde parkettgolv i hela huset, de borde tåla en del. Vi har ju som bekant en treåring som leker vilda lekar och inte minst har vi tonåringar som skulle kunna stampa igenom både trä och betong med sina ilskna fotisättningar. Ilskan är för övrigt mycket lättframkallad. Det kan räcka med endast ett felaktigt framfört ord och katastrofen är ett faktum. Suck, puck....

Igår var det Lucia och vi var och tittade på det allra sötaste luciatåget. Gottfrid var tomte och tog sin uppgift på fullaste allvar. Han tog det så allvarligt att han vaknade i morse sjungandes på "en sockerbagare".

Mysigt men kallt och vi fick varm glögg och pepparkaka efter föreställningen.

Här hemma har tjejerna börjat julstöket och i helgen blev det ett fin fint pepparkakshus.

Julklapparna är i det närmaste färdiginköpta och inslagna. Ligger i en fin liten hög och väntar på att få ta plats under granen.

Nu jobbar jag imorgon och på Fredag och är sen ledig i 9 dagar. Det ska bli underbart skönt. Ska börja med lite julmat. Har beställt inlagd sill från mammas kök. Det är bara hon som kan lägga in den så att den blir så där fantastiskt god. Jag har försökt men får inte till det.

Micke har listat sig fram till allrummet nu. Det är mycket arbete då Den som ritat huset lyckats få till vinklar och hörn i alla möjliga konstellationer. Arkitekten ligger inte på plus alla dagar kan jag meddela. Men Micke är snart proffs i listningens konst och det blir skitbra. Älskar de fina allmogelisterna som är vitlaserade. Fint serru!

Efter att vi flyttat in i huset gick vi lite in i väggen faktiskt. kanske inte "smack" in i väggen men vi snuddade i alla fall husknuten och fick oss en liten törn. Allt slit med jobb, familj och husbygge tog ut sin rätt och frustrationen över att inte allt var klart fort nog blev lite för övermäktig. Vid närmare eftertanke så är faktist 4 månader ingen lång tid för att få ett hus inflyttningsklart när man dessutom jobbar som vanligt, har barn vars aktiviteter och liv för övrigt tuffar på utan dröjsmål, en treåring med allt vad det innebär av trotsålder. Frustration över att inte kunna vara båda på bygget och dåligt samvete över att inte räcka till för barnen i den utsträckning man skulle vilja.
Utöver detta kommer tvätt, städ, matlagning och handling i ett enda virrvarr.
Innan bygget körde igång så renoverade vi färdigt vårt gamla hus så att det skulle vara klart för försäljning. Vi har ju även genomfört två flyttar. När vi sansat oss lite så insåg vi att vi faktist kunde tillåta oss att vara lite trötta och ta liiite paus nån gång ibland från byggandet. Senaste året har varit ett riktigt slitår och det måste få ta ut sin rätt.

Ett bra utgångsläge innan man drar igång projekt husbygge är att se till att ha ett stabilt förhållande. För tro mig, det sliter enormt. Bygg aldrig ett hus med utgångspunkten att försöka rädda ett förhållande. Det fungerar inte!

MEN, nu sitter vi här i vårt fina hus och myser och trivs. Vi trivs så ofantligt mycket bättre här än i vårt hus i Nygårdsdalen. Det är en härlig känsla.