....jag får nog akta mig så att inte Micke skickar mig på psykutredning. Efter att ha vilat mig i form under en sisådär 15-20 år så har jag nu 2 ggr denna vecka knytit på mig löparskorna.
Ja, att påstå att jag har löptränat i ordets rätta bemärkelse vore nog att dra en lögn. Gå lunka löp är nog mer min melodi.
Tänkte att då vi bor granne med Mellsta så vore det synd och skam att inte ta med sig fläsket och lubba lite i skogen. Sagt och gjort. Trodde jag skulle dö, fick blodsmak i munnen, magknip och kväljningar. Med andra ord lååångt ifrån den njutning jag föreställt mig. Det ser ju ut som att alla löpare flyger fram och det verkar så himla härligt. Riktigt den upplevelsen fick inte jag.
Nu kanske man inte kan förvänta sig att kroppen omedelbart skulle fatta vinken och knacka igån maskineriet så där på en gång.
Efteråt var det dock så himla skönt. Var helt speedad och hade svårt att somna på kvällen.

Gav det en ny chans idag. Har precis kommit hem faktiskt. Jag vet inte om det är viljan att finna den där härliga känslan men visst gick det liiiite lättare?! Kanske kunde jag ana ett litet uns av njutning i alla fall. Inte samma dödsångest men magknip och illamående av och till. Utökade rundan med en km och det känns bra. 
Desto skönare nu.
Nu blir det en dusch och sen lite matlagning innan Micke Agnes och Gottfrid kommer hem från Aqua Nova.