Livet som Frida

Har ledig helg, vilket jag ju kommer att ha alla helger fortsättningsvis. Fasen vad skönt. Micke jobbar den här helgen men nästa helg är vi äntligen lediga båda två.
Helgen började inte särskilt bra.
Vaknade på fel sida i Fredags av någon anledning, vet inte varför faktiskt men det händer ibland.
Humöret blev inte bättre när jag fick skotta en halvtimme för att ta mig ut till bilen och sätta i motorvärmaren och till brevlådan för att hämta tidningen. Bilen såg för övrigt ut som en snökulle med en liten röd rand på mitten.

Agnes gjorde sitt bästa för att underlätta men satte sig i bilen då mamsen fräste åt henne att man väl inte kunde ha tunna Converse i värsta snöstormen!!!
Gottfrid ramlade i snömassorna, tappade snutten som blev blöt och från den lilla munnen kom ett skri som med lite tur kunde ha smält bort den värsta snön.
Sån tur hade jag inte och gossen fick (med mycken möda) ta plats i den rödrandiga snökullen!
Oplogat var det och det tog mig flera minuter att ta mig ut på stora vägen.

"Mamma är bäst" utbrast Gottfrid då jag efter idogt arbete tagit oss de 50 metrarna från vår uppfart till den plogade Stinsens väg.

På jobbet började det om.
En översnöad skoda, ite skottat mellan bilarna och fastfrusna dörrar. Redan där blev strumporna blöta och fingrarna förfrusna.
Efter mycken möda fick jag väl till slut fart på "bilen"

Slirade väl iväg ut till första patienten. Gården var oplogad och jag tänkte att jag var smart om jag ställde mig vid postlådan för att inte köra fast.
Så långt allt väl!
När jag skulle därifrån backade jag ut bilen (bil och bil, en liten skoda kan väl knappast kallas bil!) på något som jag trodde var vägen. Allt var vitt så långt ögat kunde nå och tjoff....så satt jag och min vän skodan fast i snödrivan snett bakom postlådan.
Mitt dåliga humör blev väl knappast bättre av detta och än värre blev det då jag upptäckte att ingen spade fanns i bilen. Trasslade mig ur bilen via passagerarsidan och ringde ett ilsket samtal till min stackars chef. Varför i hela hel**** finns inga spadar i bilarna???
Nu tror jag inte det hade hjälpt då jag satt ordentligt fast. Skottade med patientens snöskyffel men det hjälpte föga. Ringde min vän E som befann sig på andra sidan stan, mest för att berätta om mitt elände faktiskt.
Jag är dock tacksam till att ingen hörde mig där i snödrivan. Så många svordomar var det längesedan mina stämband fått formulera. Jag förbannade min 3-åriga utbildning till sjuksköterska, vad var den vär när jag ändå fick stå i en snödriva i värsta snöstormen, i min vackra blå uniform och ilsket försöka skotta loss en biljä***!!
Tänkte då verkligen inte förnedra mig till att ringa bärgaren. Jag ringde nästa patient istället och talade om vart jag befann mig och att jag skulle komma så snart jag kommit loss. Efter en timme kom så till slut en sjuktransport vars förare hjälpte till att puffa på den lilla skitbilen så jag kunde rulla vidare. TACK!!! vad än du nu heter.

Väl hos nästa patient var det även där helt oplogat, då var jag faktiskt helt likgiltig och tänkte att jag väl säkert skulle fastna där också men då fick det väl vara så!
Blöt och kall och Ilsken kom jag till slut in på jobbet och så här i efterhand kan man ju skratta åt eländet.

Det blev Fredag kväll till slut och jag kunde krypa upp i soffan, tända en brasa, och ta ett glas vin för att timmen efter somna som en stock.

Lördagen bjöd på Handbollsmatch. Kul, och tjejerna vann med 36-9 eller nåt åt det hållet. Gottfrid roade sig med sin polare M och vi hittade dom i ett rum med vattenslangar. Gottfrid fattade att det inte var tillåtet så när vi kom på dom därinne försvann han som en avlöning och det enda som syntes var hans blöta små fotspår i kaklet i den långa korridoren.

Väl hemma fick vi värsta rycket. En hylla hade inhandlats på Fredag kväll och nu skulle det bli ordning och reda i gästrummet. Sagt och gjort, vi röjde, sorterade och möblerade och vips kunde man komma in både i gästrummet och i tvättstugan. Härligt.
Lägger upp bilder senare.

Nu ska jag njuta av min Söndag, måla lite hörnklossar, plocka med lite tvätt osv. Inget planerat och det känns hur skönt som helst. Inte förrän på tisdag ska jag ut med den lilla Skodan igen och då ber jag till högre makter att det INTE är snöstorm.