Livet som Frida - Björnligan slår till igen....

...jo, nu har dom varit i farten igen. Björnbusarna har börjat stjäla från barnen vilket får mig att se rött.
Gottfrid skulle bada i sin ganska nyinköpta pool imorse men vi hittade den inte. Jag hade lämnat den på altanen igår kväll men nu var den spårlöst borta. Vi trodde den blåst iväg men letade och letade utan napp.
Vi fick ett litet tips som vi följde upp och då, minsann, fick vi napp. Om det är som vi tror så står den i en trädgård några kvarter härifrån. Vi har inte märkt den med namn så vi kan ju faktiskt inte vara 100% säkra på att det är vår pool, den är ju köpt i stan så fler kan ju faktiskt ha inhandlat den. Men........

Gottfrid blev i alla fall ledsen och mamman rejält förbannad.

HAr för övrigt haft en härlig dag och en härlig helg. Vädret fortsätter vara på vår sida och vi har sköna dagar.
Fick idag kärt besök av min fd. kollega och vän (ja vän är hon ju fortfarande såklart). Roligt att råkas och jag inser att jag saknar VIH- teamet. Saknar arbetet där men jag saknar inte helgerna. Om möjligheten dyker upp så skulle jag överväga att gå tillbaka dit tror jag. Saknar kollegorna och tanterna och farbröderna. Saknar mötet i patientens hem, det är något speciellt med det, man får en helt annan kontakt än på klinik eller mottagning. Saknar friheten i arbetet, att inte behöva sitta instängd på en mottagning en hel dag. Jo, så är det.

Över till något annat.
Jag har alltid sagt att jag inte har gröna fingrar, min mamma skulle nog skriva under på det hon också. Hon brukar förse mina törstande krukväxter lite vatten när hon kommer. Att komma innanför mina väggar är nog som att få en enkel till Sahara.
JAg börjar dock se en ände på mina växters plågor. De får vatten regelbundet numer (för det mesta) jag brukar till och med plocka bort gulnade blad då och då. Mina cyklamen som jag köpte i vintras de hade gett upp och alla blad var bruna. Färdiga för komposten med andra ord. Då får jag plötsligt se en massa knoppar och nu har de fått nytt liv och blommar för fullt. En av dom har dock fått genförändringar av månaderna i sahara och ser ut på detta viset:

Här snackar vi gröna fingrar! Jag har odlat fram en tvåfärgad cyklamen utan att veta hur, hahaha, har aldrig varit med om detta fenomen tidigare, Så nu alla misströstande krukväxter på Pastorsgatan, det finns hopp. Åtminstone i perioder får ni vatten och mat (kogödsel på uteväxterna).

Gräset vårat har också växt i raketfart och vi har tjock och fin gräsmatta på en stor del av tomten. Den måste klippas minst 2 ggr/veckan (har gått bananas efter all koskit). Så lite gröna fingrar har jag allt fått. Kanske smittas det då bästa M snett bakom har åstadkommit en prunkande, härligt blomstrande och mysig trädgård på kort tid.