Gottfrid är fortfarande sjuk så vi tillbringar all tid inom hemmets väggar. Inte alltid så roligt men han roar sig ganska bra själv (när inte pappa är hemma vill säga). Om det nu skulle finnas nåt bra med att vara sjuk så skulle det vara att tillgången på glass är i stort sett obegränsad.





Han hostar en del och har haft över 39 grader feber tills idag då den ligger på strax under 38.

Imorgon tänkte jag i alla fall göra ett Prison Break och åka till jobbet och lämna herrarna i huset åt sitt öde här hemma. Micke gjorde sitt bästa för att vara en bra "hemmafru" på förmiddan innan han åkte till jobbet. Han skötte uppgiften strålande och lilleman fick erfara att även pappor kan prioritera tvätten istället för att bygga bilbanor i pojkrummet.

Då Gottfrid varit ganska lugn och mest legat i soffan eller suttit på golvet och kört med sina bilar har jag passat på att göra lite nytta. Igår bakade jag bullar och mockarutor, vilket var evigheter sedan.
Idag for jag iväg och inhandlade några semlor medans Micke fortfarande var hemma. Jag passade samtidigt på att köpa mjöl och jäst. Det resulterade i 3 sorters matbröd, varav hela 2 sorter är ätbara. Siktkakor och rosenbröd går att äta. De skållade grahamsbullarna går säkert att äta, om man har bra tänder och gillar tuggmotstånd, de kan i  utseende mest liknas vid grå stenar av gummi. Nåja, 2 av 3 som duger och jag är nöjd. Dessutom blev kanelbullarna mycket goda.





Stenarna kan enbart skymtas längst bak, inget att lägga ut så här offentligt.

Jag blir så glad av av arbeta i vårt kök. Härlig arbetsyta på båda sidor om spis och ugn, en rejäl diskbänk... ja det är verkligen det praktiska kök jag alltid önskat mig. I gamla huset hade vi en pyttesnutt till arbetsyta mellan den fruktansvärt opraktiskt runda diskhon och spisen, när vi renoverade köket där så fick vi väck den runda diskhon men då blev arbetsytan än mindre.



Jag kan fortfarande känna känslan när köksarkitekten visade köket första gången, då hade hon ritat upp det enbart på en skriftlig beskrivning via mail från oss. Imponerande.

Ja, det var en liten hyllning till vårt kök. Kanske inte så mycket av intresse för någon annan. Om jag skulle få önska något mer till köket så skulle det vara en vedspis. Det är inget jag saknar men jag tycker det är mysigt och har fått smak på det här med att elda då jag nog är den största pyromanen i detta hus och den som använder kaminen allra flitigast.
Men man kan inte få allt och jag har verkligen mer än man egentligen kan önska.

Nu sitter lilla tjatmosntret är bredvid och vill skriva så jag måste nog lämna över datorn nu innan mina trumhinnor skavs sönder.