Vi har tagit oss igenom husbygget och därmed skaffat oss en del erfarenheter kring detta. Tänkte dela med mig lite av vad som kan vara bra att tänka på innan man drar igång. Sånt som jag skulle velat ha haft mer klart för mig innan vi startade. Det här är dock mina/våra upplevelser och behöver självklart inte vara lika för alla.

Tips Nr. 1: Ett stabilt förhållande

Låter som en klyscha men det är viktigt. JAg skulle vilja påstå det allra viktigaste.
Att bygga hus sliter oerhört på förhållande och familj. Det är bra att vara medveten om det. Jag tycker att vi var det innan vi drog igång men jag kunde inte föreställa mig att det var SÅ FRUKTANSVÄRT slitsamt som det var.
Det kom lite som en chock faktiskt.

Vi hade innan vi började bygga, renoverat vårt gamla hus i flera år och gjorde ytterligare ett rejält ryck innan försälningen.
Vi hade också bestämt att när vi väl kör igång så gör vi det målmedvetet och intensivt så att det blir klart och så får vi vila sen. Det låter väldigt enkelt, ett halvår kan man stå ut med det trodde vi. Men det var nätt och jämt ska jag säga.

Micke tillbringade varje ledig tid på bygget, jag tog hand om markservice hemma såsom tvätt, mat, städning, barn osv. Låter som en bra fördelning och det var det också. MEN man blir trött, allihop. Micke blev trött och frustrerad när han många gånger var själv på bygget, jag blev trött och frustrerad av att sköta allt hemma. Ungarna blev trötta på att vi alltid var trötta och aldrig hade tid med nåt annat. Samtidigt var jag sjukt frustrerad av att inte kunna vara på bygget. Många gånger åkte jag dit när Gottfrid somnat på kvällen och nån av tjejerna var hemma.

Alla val man ska göra under tiden, alla papper som ska hållas reda på, skrivas under, skickas i tid etc.

Att ha ett stabilt förhållande där man är lyhörd, känner varandra väl så att man vet hur den andre reagerar vid stress och press och trötthet och där man kan stanna upp och skaffa sig en överblick av situationen, det underlättar. Det kan liknas vid att gå igenom en kris faktiskt, en kris som man själv valt och som i vårt fall valdes för att efter byggtiden kunna lägga det här med renovering åt sidan.

Vi har varit irriterade, frustrerade, trötta, ja rentav utmattade, stressade och ja, you name it.

Det viktiga är att påminna sig själv och varandra om att det är en kort tid. Viktigt att hitta små guldkorn i all trötthet, enkla saker mitt i vardagen för några stora fester eller utsvävningar det orkar man inte. Vi kan med glädje se tillbaka på alla fikastunder på bygget med mammas goda bullar, kvällsölen/kaffet på Mellsta Camping i mammas och pappas husvagn, en liten pratstund med någon ny trevlig granne. Minns tex när vi brottades med takfoten i regn och elände, då kom en granne ut med nygräddade våfflor med vispgrädde till oss, Guldkorn!
Ge varandra uppmuntran, peppa varandra men även bromsa varandra när någon jobbar lite för hårt. Man ska ju helst överleva byggtiden.

Ta vara på de gånger man kan vara tillsammans på bygget. Tack vare fantastiska föräldrar som kommit och skött markservice och barn har vi båda kunnat tillbringa tid på bygget och dessutom haft min pappa där  som hjälp nästan varje helg. Guldkorn och mycket uppskattat. Det ger båda en känsla av att man bygger tillsammans. Att båda är delaktiga.

Personligen kan jag säga att om jag vetat hur det skulle slita på familjen hade nog inte ett nybygge stått överst på önskelistan. MEN så här i efterhand känns det ändå bra och jag vill inte ha det ogjort.
Vi har kommit "ut på andra sidan" även om det krävt en lång period av återhämtning. Så många gånger som jag bara velat slänga alla ritningar på skräplasset till fågelmyra och sälja skiten till högstbjudande i befintligt skick. Så många gånger jag tänkt: Är det verkligen värt det?