Musikterapi
Man skulle kunna göra något vettigt av denna Lördag men så här på rak arm vet jag inte vad det skulle vara. Mycket på grund av att jag är en särdeles ovettig person kanske men jag tror mer på att det beror på att jag inte är särkilt lätt till sinnet.
Vill gärna var det men hur jag än försöker så biter sig tungheten fast.
Solen skiner, våren visar sig från sin bästa sida och ändå...detta svårmod.
 
Emmylou Harris sjunger om att fönstret står öppet så varför flyger du inte....
Ja, varför flyger jag inte?
Men, hallå, allvarligt...vart f*n skulle jag flyga. Jo förresten jag vet, drömmer mig bort till semester, sol men framföralt att få vara tillsammans. Lanzarote är ett bra ställe för att få till alla delarna.
Dit flyger jag.
 
Flyg som en örn och landa som en duva...fortsätter hon, den där Emmylou. Joda. En örn flyger målinriktat och med styrka och mod.Att landa som en duva....mmm, lätt och mjukt och med en varm trygghet.
 
Hon har en poäng där vår vän fröken Harris.
Man ska ge sig ut i det okända ibland, med styrka och mod ge sig in i det man inte egentligen vågar. För att hitta en plats, en känsla av sammanhang, där man kan landa tryggt, med ny visdom och en stillsam harmoni inombords.
 
 
Det är saker du behöver veta om mig innan jag vågar öppna mitt hjärta!
Jo det kan man tycka och det sjunger Hello Saferide om.
Hon gjorde en liten Quiz till den hon tänkte öppna sitt hjärta för.
 
"But there's some things you need to know about me:
I'm weak right now, real weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you:"
 
If i fall would you pick me up??
Så, skulle man bli upplockad när man ligger där i småbitar. Ja, jag tror det, om man väl blev hittad vill säga. Det är "the trickiest part", att väl bli hittad.
 
 
Så här i eftertänksamhetens tid så dyker den tidningsartikel upp som var i BT häromveckan.
Om den man som satte min älskade barndomsby på kartan i negativ bemärkelse. Med detta i minnet så vet jag att fler har det likadant. Försöker uppfostra mina barn att gå vid första slaget....Inte tänka bara gå...det blir aldrig bättre.
Frustrerande nog så gör inte alla det utan syltar in sig ännu mer. Ett fenomen som för mig är rätt förvirrande men som säkert kan förklaras av hot och rädsla snarare än av ödmjukhet och kärlek. Ja, jag vet inte. Men jag vet att Dixie Chicks, vars konsert jag beskådade för några veckor sedan, beskriver detta på pricken. Både fenomenet och ger ett konstruktivt förslag på vad man kan göra åt saken.
 
 
 Ja men se där vad lite musik kan göra för ett tungt sinne. Känner mig bättre till mods. Fortfarande ensam, med stukad fot, snorig, och gaanska miserabel men liiite lättare till sinnet.
Och snart är det dags för detta:
 
 
 Camping i Orsa.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress