Veckorna rusar iväg och idag är det söndag igen. Söndag och dagen innan första dagen på nya jobbet. Känns märkligt...för inte mer än ett år sen var jag ny på mitt förra jobb...och nu altså ny igen.

 

Huppjärka säger föräldrarna...hehe.

 

Lite rätt har dom allt, men hur ska man veta vad man vill innan man provat nåt annat? Fick nog av vårdcentralen och bytte till ögon. Fick nog av ögon och bytte till.......vårdcentralen.

 

Ja, vad ska man säga.

 

Har dock insett att variationen på en vårdcentral passar mig bättre, tror inte att det var arbetsuppgifterna i sig som fick mig att ge upp till förmån för ögonsjukvården. Det var mer organisationen, eller rättare sagt så var det bristen på organisation som slet.

Mitt år på ögon har dock gett mig goda kunskaper om just ögon och känner att jag har mycket nytta av det inom primärvården. Ångrar inte för en sekund att jag gav ögonsjukvården chansen. Har trivts jättebra och lärt mig massor....men....lite enahanda blev det till slut och saknaden efter nålar och blod blev lite för stor. För att inte tala om saknaden efter patienter under 80 år!! Intet ont om våra fina åldringar men att få ta hand om ett barn då och då ger lite piff på tillvaron.

 

Kommer sakna mina fina arbetskamrater men nu går jag alltså vidare.....till grannkvarteret och vårdcentralen här i Kvarnsveden.

 

På tal om jobb så kändes det en smula konstigt när jag var och handlade idag.

 

Började med att pantautomaterna krånglade och jag lyfte telefonen som sitter på väggen där för hjälp. En trevlig kille svarade i andra ändan och presenterade sig som Niclas (Dahlman). Han kom som ett skott och fixade maskinen på ett kick. Hejade raskt på lillbrorsan och skyndade vidare.

 

Fortsatte in i butiken och vid mjölkkylen stötte vi på en annan kändis, hon hette Agnes (Willman) och hade en skylt på bröstet där det stod "Ny på Maxi". Jobbade järnet och hade inte tid med några långa konversationer.

 

Väl framme vid kassan, vem hittar vi där om inte självaste Julia (Willman).

 

Ja, kan sammanfatta detta med att 50% av våra ungar är Ica-handlare och alla jobbar dom på Maxi. Ochh som dom jobbade. Niclas for som en iller i hela butiken, Agnes plockade mejeriprodukter som om hon aldrig gjort annat och Julia kryssade vant mellan kassorna i självscanningen och såg till att allt flöt.

 

Kul och det är inte utan att man är stolt....men framförallt glad att alla ungar faktiskt har jobb :) Louise jobbar ju som sjuksköterska och Jonas som lastbilschaufför. Känns tryggt och bra att veta att dom klarar sig bra i framtiden.

 

Nu har den här tanten precis börjat återhämta sig efter ett jympapass/intensiv tilsammans med ungdomarna Agnes och Linus.

 

Dags för bäddan!