Trot inte det är sant!!!! För tredje gången på 6 månader däckar jag och måste vara hemma från jobbet för en simpel förkylning!!! Är det åldern elle vad i helskotta är det frågan om?? 

Irriterande är det i alla fall. På 20 år som yrkesverksam har jag kanske inte varit hemma mer än högst 10 gånger, HÖGST....och hälften av dom är senaste året....Det går utför...

 

Det som känns jävligast är att på Lördag var tanken att jag och min vän, Fru Hysing, skulle bussa ner till Stockholm och springa tjejmilen. Som det känns idag vet jag inte ens om jag orkar gå rundan. Så jäkla trist. Sprang till och med en mil för första gången i mitt liv förra veckan...sen däckade jag...är en klenis!!!

 

Annars då? 

 

Semestern är slut, pojken har börjat ettan, Jultan har börjat högskolan, Agnes stretar på på gymnasiet, maken stretar på på kontoret och jag, ja, jag ynkar mig i soffan!!

 

I helgen var vi till Orsa och avslutade säsongen. Rev och plockade ihop, bowlade och hade en trevlig kväll i Ullis och Bengts förtält. Vaknade med huvudvärk för första gången på hela sommaren så det var en ordentlig avslutning...men mycket skratt och väldigt trevligt. 

 

Underbara Orsa, stället gör nåt med mig. Efter en tuff, lättirriterad vecka åkte mungiporna upp redan i första rondellen. Det är atmosfären, hemmakänslan, enkelheten, alla fina minnen, naturen, gemytligheten, stranden och det att bara vara. Alla var deprimerade i söndags och Gottfrid nästan grät. Men snart är det Maj och då parkerar vi där igen. 

 

Idag kommer en familj från Norrland och ska hämta älskade husvagnen. Vi säljer den och planen är att köpa en annan, med annan planlösning och en som man kan campa med även vintertid. Vi är lite sugna på det.

 

Lite konstigt känns det att sälja vår fina vagn.....men det blir bra i slutändan.