Det slår mig att största delen av dygnets timmar ägnar man tankarna på barnen. Har dom det bra, är dom lyckliga, kan man göra mer för dom. När dom är ledsna eller brottas med livet vill man lyfta det av deras axlar, när de är lyckliga och lätta i sinnet vill man att det ska vara för evigt.
Utan barnen är man inget, det kan jag konstatera.
Jahapp, ägnat senaste två timmarna åt att försöka somna om, nu känns det meningslöst. Kliva upp kanske ?? Ja lite kaffe och tidningen känns som den bästa idén just nu. Sängen är inte ens skön!!
0