Ni anar inte vad less jag är. Skitvinter. 

Har fortfarande inte alls kunnat motionera utan att nästan få upp lungorna. Styrketräning, två pass sedan mitten av December, det är allt. 

Jag blir frustrerad, less och grinig och min familj har det nog inte så roligt jämt. 

Jag är bortskämd helt enkelt. Bortskämd och gnällig. En riktig gnällspik. 

Bortskämd med att ha en kropp som fungerar, som är stark och tacksam att träna. Som blir glad av att bli använd och som vill röra på sig. Lungor och luftvägar har protesterat förr men jag har lyckats få dom på bättre tankar, fått även dom att fungera. Tills nu. 

Sprang milen i somras sen blev jag sjuk lagom till tjejmilen och sen kom löpningen inte igång igen. Nu har jag svårt att förstå att jag någonsin kommer ut i löpspåret igen. 

Nej nu får det vara slut med kravvel.