Efter regn kommer sol
Ja i morse vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Har jobbat för fullt hela natten......i mitt undermedvetna. 
Jag har flyttat runt hus, Micke har gett bort hus, vi fick börja renovera ett från grunden som jag köpt av en arbetskamrat. De hade inte råd för de ville ha tillbaka pengar på skatten. Micke gav bort det hus vi skulle sälja för att finansera renoveringen samtidigt som jag hade sorg över att inte få bo kvar hemma här i vårt hus. 

Jag har kämpat med jobbet och hade en stor klump i magen när jag vaknade ur mina snurriga drömmar. 

Sjukt trött släpade jag mig upp och iväg. Gottfrid hade samma känsla tror jag. Morgonen kan sammanfattas som motig. 

Förmiddagen fortsatte på samma sätt. Inkorgen fylld efter en dags vab. Bara att hugga in i skörden, alla meddelanden var inte roliga. 
Motigt! Ingen bra känsla. Kändes som att jag plötsligt inte kunde mitt jobb, allt tycktes felbedömt och för att citera "direkt felvisande" (i det fallet vet jag att jag hade rätt, utan tvekan, och helt och hållet rättvisande, men i stunden var det tungt och innebar ju en konfrontation)

Motigt......så pass motigt att jag surfade in på offentliga jobb. Kanske fanns nåt ledigt lagerjobb, nån Skrubb som behövde städas eller nåt där man inte behövde ha med folk att göra. 

Överlevde dagen, fick lite positiv energi av min duktiga student. Vi fick skratta lite åt våra journalgrodor och det lättade upp lite. 

Hemma ville jag helst dra en filt över mig och sova. Att dra på sig träningskläder och ge sig iväg till Falun för ett träningspass i höstrusket lockade inte. Men har jag betalat tusen spänn för skiten så är jag för snål för att hoppa över ett pass. 

Intervaller......12 till antalet, 90 sekunder långa och med löptekniken i fokus. Svettigt, flåsigt, jobbigt MEN vilken otrolig energi det ger. Att tillsammans med gruppen utmana sig, haka på deras tempo och tänka att jag SKA klara av det här! 
Endorfiner, positiva känslor och ett lyckorus när man inser att....fan det gick ju😊

Kom hem som en ny människa, mer positiv, lättare i sinnet och känner att jag nog ska ge sjuksköterskeyrket en chans till (även om det är mycket som skulle kunna vara på ett annat sätt).

Fantastiskt vad gemenskap och fysisk aktivitet kan göra för psyket och humöret. 
Rena rama antidepressiva medicinen.

Amen!


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress