Uppskatta mera
Läste en artikel på www.runacademy.se

Nåt som man tar för givet är för andra inte lika självklart. Att kunna springa! 
Jag springer emellanåt, jämför tider, vill bli bättre, vill bli snabbare. Muttrar lite om det inte går så bra som jag vill osv. Jag springer för att må bra. Det är en skön känsla att kunna ta sig fram springande, att känna att man orkar, att kroppen är hel och frisk och gör löpningen möjlig. 

Jag ska erkänna att jag är väldigt dålig på att verkligen uppskatta det. Jag är bortskämd, bortskämd med en kropp som fungerar. Inga större krämpor. Jag borde vara tacksam. Och det är jag men stannar sällan upp och njuter av just det. 
Många många andra, flera bland mina närmaste har inte samma möjlighet. Hur mycket de än skulle vilja så går det inte. Det tänker man sällan på utan man fortsätter muttra och förfasas över att man inte springer tillräckligt snabbt eller tillräckligt långt. 

Idiotiskt. Var glad, för fasen, var glad att du överhuvudtaget kan springa. Att kroppen håller att hälsan är i behåll. Tänk på att det är en ynnest och långt från en självklarhet för alla. 

Spring och var glad och nöjd med vad du än presterar! 




Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress