Stack till Mellsta och sprang i morse, det kändes riktigt bra för första gången på ett tag. Dock kändes hälsenan rejält efter första 2,5 km. Släppte efter ytterligare nån km men kändes som en varningssignal.

Micke skickade ner mig till Intersport för att köpa nya skor. Ett år har jag haft mina senaste och det var tydligen nog.
Maken uppmanade mig att inte komma hem uran skor.
"Jag vill inte att du ska sitta här och vara grinig för att du inte kan träna" haha.

Det är verkligen så. Träningen är min medicin mot stress, pms, nedstämdhet osv.

Har kunnat sluta med mina tabletter jag tog varje månad mot hemsk PMS. Jag springer en runda eller tar en rask promenad istället.

Rensar huvudet efter stressiga jobbdagar med en springtur.

Jag är fullt medveten Om att det inte är alla förunnat att kunna springa eller ens gå promenader. Jag är lyckligt lottad, verkligen, som har den möjligheten.

All motion i vilken form som helst är bra. Att springa har blivit min form vilket jag skulle skrattat om nån sagt för några år sedan.
Avskydde löpning som pesten.
Blir lätt uttråkad även nu och rundorna är varken långa eller snabba. Men de fyller sin funktion för mitt välmående.

Nya skor kom jag hem med och en något tunnare plånbok.