Tisdag

Gårdagen bjöd er på ett ganska deprimerande inlägg. Men det beskriver mig ganska väl just nu.

Jag måste ändå flika in med att jag inte ens skulle överväga att traggla mig igenom den här prövningen om det inte vore för min underbara kollega/mentor/handledare.
Vilken människa. Med stort tålamod, förtroende, omtanke och god vilja är hon med mig hela vägen. Hon påpekar när nåt blir galet och även om jag då helst vill springa och gömma mig på toa och gråta en skvätt så uppskattar jag det nåt enormt. Hur ska det annars bli rätt liksom.
Hon berättar när nåt gått bra, hon ger mig förtroendet att till viss del ta eget ansvar, tror på mig.
Vi skrattar åt vårat vims, för hon kan minsann också snurra till det och med hennes arbetsbörda så är det fullt förståeligt. Hon är mån om att det ska bli bra, att jag ska skolas in på ett begränsat område, på urologin, och det är jag henne evigt tacksam för.

Idag känns det lite bättre, har fått vissa oklarheter förklarade för mig, vi har en plan vi är överens om. Jag kämpar på, menorerar rutiner, drömmer om katetrar och behandlingar och får faktiskt till det emellanåt.
Min vän Marie gav mig verktyg att växa liiite. " Varje dag tänker du på minst två saker som gått bra"
Det hjälper mig, Tack!

Hämtade upp Gottfrid hos julia efter jobbet. Hon var bussig och hämtade honom efter skolan då både jag och micke jobbade sent.
Jag köpte med mig en grillad kyckling, bröd och hon fixade ris så käkade vi middag ihop. Efter det hängde vi med henne och Sally ut på promenad. Ljuvlig kväll, och mysigt sällskap.

Nu är det godnatt i stugan!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress