Onsdag och Micke åkte på resturang med arbetskamrater. Jag hade ingen lust att sitta hemma och tugga falukorv.

Vi åker på Liljan, sa Gottfrid, dit skulle Erik (fritidspedagogen) på tacobuffe.

Sagt och gjort. Den här tiden i månaden passade den budgeten oss perfekt. Särskilt med tanke på att pappan gottar sig på Lilla krogen för diverse hundralappar.
49kr för tacos, det är nästan billigare än att göra det själv.

Och sannerligen, jag tror pojken åt förr det trippla. Ett hårt skal och två mjuka med fyllning och efter det nachos och köttfärs på en hel tallrik. Har aldrig sett ungen äta så mycket.
Mellan tuggorna konstaterade han att han var jättehungrig! Och att det varit chilifisk i skolan och han gillade inte såsen. Han avslutade med att berätta att han ju också sprungit 3 km i mellsta på skoljoggen😂😎👏🏻

När vi handlade önskade han sig kanelgifflar, och han sopade i sig två utan att blinka.

Jag blir så tillfreds när ungen äter. Det har varit det största problemet sedan han blev född. Mat har varit nåt nödvändigt ont, rätt tråkig och tidsödande sysselsättning helt enkelt.

På väg till bilen mötte vi Ann frön KVC och då högg det till i "hemlängtan-nerven" igen. Tänk så skönt att vagga in sig i den trygga, invanda och bekväma miljön.

Nej, stopp där. Det blir det ingen utveckling av. Man måste möta sina demoner helt enkelt. Och jag har det just nu helt ok på det nya.
Dick har jag ett och annat att lyfta med chefen i sinom tid. Det största problemet är platsbristen. Att byta arbetsplats/dator tre gånger på en förmiddag och mitt i samtal med patienter känns inte ok.

Imorgon är det kurs. Ska lära mig beställa inkontinenshjälpmedel och katetrar. En hel dag ska vi lära oss det.

Nu godnatt!