Det fick vara nog. Att påverkas på det sätt jag gjort är inte sunt alls. Ångesttryck över bröstet, sömnlösa nätter, timmar i samtal med Micke som tålmodigt stöttat mig och lyssnat och ältat. Ett ständigt malande utan att det ger någonting alls i retur. 

Jag fick se mig besegrad....

Eller så ser man det som att jag tog mitt ansvar. 

En människa så osorterad, så befriad från insikt, så helt utan basal kunskap, helt utan förmåga att se samband....

Nä det fick bli ett slut. 

Hon fick gå och kommer inte tillbaka. 

Det är nog det svåraste beslutet att ta i tollen som handledare till studenter. Svårt men som tur är ganska ovanligt. 

Jag gjorde rätt, noggrannt övervägt, genomtänkt och analyserat.....det var rätt beslut att ta. 

Jag fick livet tillbaka på köpet, trycket över bröstet lättade och jag kan plötsligt andas igen. 

Och sova hoppas jag.....god natt!