Som jag berättat är jag sjukskriven och just nu tror jag att jag har nån sorts identitetskris. Jag gasade för hårt och måste ändra mitt beteende för att inte hamna här igen när jag fått ordning på mig själv. Och det är här det snurrar. Vem är jag då, hur gör jag det, vad är bra och vad är inte bra, kan jag fortsätta jobba med det jag jobbat med om jag inte kan göra det, som jag ser det, fullt ut??

Nåväl, drömmen. 

Jag hälsade på på jobbet, där väntade en uppgjord fälla. Min chef hade, tillsammans med en läkare på kvc som jag för övrigt aldrig sett, anordnat ett möte. Ett möte jag inte hade en aning om. Det handlade om mig och min sjukskrivning. De tyckte inte jag skulle vara sjukskriven, absolut inte, fanns ingen anledning. Jag var bara envis, oresonlig och oarbetsvillig. Jag vägrade samarbeta tyckte dom. Men de hade en lösning, de hade tillsammans gjort bedömningen att det bästa för mig var att träffa......en Veterinär!!!

Alltså förstår ni...... en veterinär.....

Jo, de resonerade som så att doktorn jag tidigare träffat hade inte kompetens att bedöma mina symptom och mitt mående. En veterinär däremot hade rätt kompetens. 

De ville tvinga mig, sa att jag inte hade nåt val om jag ville ha jobbet kvar. Att jag var tvungen att samarbeta och inte vara så vrång. 

Jag sa upp mig! 

Jag vill förtydliga att detta hände i min dröm och inte i verkligheten. Jag är mest förundrad över hur hjärnan får ihop det på det här sättet.  Tror jag borde börja med drömtydning för sånt här virrvarr är det ofta genom mina nätter...

Hahaha.....

Lite humor ändå..... med veterinären