Nyårsafton

2018, det blev på många plan ett riktigt skitår.... med några positiva höjdpunkter. 

Det dominerande för året har varit sjukdom och ohälsa. Inte bara för egen del utan för flera i min närmaste omgivning. Det har kämpats på många håll och görs fortfarande. Både fysiska krämpor och sjukdomar såväl som psykiska. Men vi hoppas på ljusning under 2019, det kan omöjligt bli värre!!

För min egen del då? Jo jag har gjort en riktig resa detta året och avslutar 2018 med att ändå konstatera att jag blivit en mer harmonisk människa, att det så sakteliga går framåt i mitt mående och att jag ändå kunnat börja jobba 25% och känna att det funkar. 
Jag är stabilare och jag och micke är stabilare tillsammans. Det är väl ändå nåt gott som kommit ur detta utmattningselände. 
Nyårsaftonen firas i soffhörnet i husvagnen, är ordentligt sliten efter senaste dagarnas skidåkning och resturangbesök och tar emot 2019 i viloställning. 

För övrigt då, några höjdpunkter 2018 har bjudit på: 
Flera helger och något skollov tillbringades i skidbacken. En mycket snörik, lång och vintrig vinter. Skottade snö till förbannelse. 


I mars kom "lilla" Elin till världen. Min tredje brorsdotter, en frisk välmående fläkt i familjen. 

Micke var till Rumänien på jobbresa. 

Vi bytte vår husvagn till en nyare och for på semester till Göteborg. Hade någrafina dagar (utöver punktering på båda husvagnsdäcken på motorvägen i sommarhettan) och Gottfrid fick äntligen komma till Liseberg. Julia och Niklas slöt upp ett par nätter. 

Vi hade en magiskt varm sommar. Vi har badat  och solat och svettats och flämtar och njutit. 

Gottfrid var en vecka på läger i säfsen på snowcamp. 

Elin döptes i augusti. 

Vi införskaffade ett spabad som vi använt flitigt under senhösten. 

Vi firade en fröjdefull jul och mellandagarna har tillbringats i ett solbadande, gnistrande grönklitt.

Nu inväntar vi nya året med spänning. 

Gott nytt år! 












Mellandagar

Julen är avklarad. Jag firade den minst stressiga julen på många år. Det senaste året har lärt mig en del den minst sagt hårda vägen. Att var och en får ta ansvar för sitt eget firande, det hänger inte på mig om det blir en bra jul eller om någon blir besviken. Tänk att det ska ta 45 år och en sjukskrivning för att inse det. Att inse att jag inte kan påverka vissa saker och därmed inte behöver oroa mig för det heller. 
Alla barn som befinner sig i Sverige kom till oss med sina respektive och familjen har utökats med Niclas ryska flickvän Yara. En trevlig och rar tjej. 
Mamma, syrran och Tom kom också. Det blev en trevlig dag och kväll med ett enormt välfyllt julbord, mycket skratt och ett som vanligt, lätt hysteriskt julklappsspel. 

Juldagen var jag, som väntar, fysiskt och psykiskt bakis, inte av alkohol dock utan av alla ljud och intensiviteten som ändå blir när vi samlas många. 
MEN med en mycket varm och go känsla i kroppen för att jag är en del av min fantastiska familj. 

Annandagen åkte vi upp till mor och far. En fin dag även det. 

Första mellandagen bar det av till Orsa. Så ljuvligt närbild väl ör på plats. Men packandet, resan och de långa köerna i mora var lite knäckande faktiskt. Det var totalt kaos på handelsområdet vid mora noret och vi behövde äta, köpa gasol och fyrverkerier till nyår. Tog oss över en timme att komma vidare. 

Men sen har vi njutit. 
Jag klarar att vara ute i backen och det är så befriande då jag inte klarar badhus och lekland osv. Vi kan göra nåt tillsammans som fungerar även med min knopp och kropp. Sol och fint väder, frisk luft, inte mycket störande ljud eller intryck. Bara snöig backe och sen liften upp. 

Husvagnen fungerar lite bättre nu också och jag tror att det är pga att jag hanterar det bättre. Jag ser till att få lugna stunder och andrum. Sover bättre och slappnar av på ett annat sätt än hemma. 

Så sammanfattningsvis en väldigt bra julledighet och jag förstår hur betydelsefullt det är att jag äntligen accepterat den här utmattningen och lever därefter. Tar det lugnare och lyssnar på kroppen. Bromsar när det behövs för att jag behöver och lägger mindre vikt vid vad andra möjligen förväntar sig. Förmodligen är det ingen som egentligen förväntar dig något utöver de krav jag själv ställt på mig. 

God fortsättning och ett gott nytt år!

Glest mellan inläggen

Det har två orsaker. 
Den ena är att jag mår lite bättre, det funkar bra med jobbet och det har verkligen gett mig en positiv knuff i rätt riktning. 
Jag började att jobba två timmar varje dag men när jag en fredag knappt tog mig iväg så gjorde jag om schemat. Nu gör jag 2,5 timmar fyra dagar i veckan och är ledig varje onsdag. Det blev bättre balans och fungerar bra. 

Det andra är att jag oftast är så trött att jag inte orkar skriva. Det låter negativt men det känns som en naturlig utveckling liksom. 

För det fungerar bra att jobba 25% med anpassade uppgifter. Jag håller skapligt även om det såklart varierar från dag till dag hur mycket energi som finns. Men jag blir trött, jag blir tom i huvudet, och när jobbet är klart är hjärnan rätt slut. Så eftermiddagarna går åt till vila. 

Jag kör 25% till 1/2 och förhoppningsvis kan jag då öka någon timme. Men det är inget jag funderar på nu. 

Jag tar en dag i taget, en uppgift i taget, långsamt långsamt för att undvika bakslag. 

Nu blir det eftermiddagslur