Mellandagar

Julen är avklarad. Jag firade den minst stressiga julen på många år. Det senaste året har lärt mig en del den minst sagt hårda vägen. Att var och en får ta ansvar för sitt eget firande, det hänger inte på mig om det blir en bra jul eller om någon blir besviken. Tänk att det ska ta 45 år och en sjukskrivning för att inse det. Att inse att jag inte kan påverka vissa saker och därmed inte behöver oroa mig för det heller. 
Alla barn som befinner sig i Sverige kom till oss med sina respektive och familjen har utökats med Niclas ryska flickvän Yara. En trevlig och rar tjej. 
Mamma, syrran och Tom kom också. Det blev en trevlig dag och kväll med ett enormt välfyllt julbord, mycket skratt och ett som vanligt, lätt hysteriskt julklappsspel. 

Juldagen var jag, som väntar, fysiskt och psykiskt bakis, inte av alkohol dock utan av alla ljud och intensiviteten som ändå blir när vi samlas många. 
MEN med en mycket varm och go känsla i kroppen för att jag är en del av min fantastiska familj. 

Annandagen åkte vi upp till mor och far. En fin dag även det. 

Första mellandagen bar det av till Orsa. Så ljuvligt närbild väl ör på plats. Men packandet, resan och de långa köerna i mora var lite knäckande faktiskt. Det var totalt kaos på handelsområdet vid mora noret och vi behövde äta, köpa gasol och fyrverkerier till nyår. Tog oss över en timme att komma vidare. 

Men sen har vi njutit. 
Jag klarar att vara ute i backen och det är så befriande då jag inte klarar badhus och lekland osv. Vi kan göra nåt tillsammans som fungerar även med min knopp och kropp. Sol och fint väder, frisk luft, inte mycket störande ljud eller intryck. Bara snöig backe och sen liften upp. 

Husvagnen fungerar lite bättre nu också och jag tror att det är pga att jag hanterar det bättre. Jag ser till att få lugna stunder och andrum. Sover bättre och slappnar av på ett annat sätt än hemma. 

Så sammanfattningsvis en väldigt bra julledighet och jag förstår hur betydelsefullt det är att jag äntligen accepterat den här utmattningen och lever därefter. Tar det lugnare och lyssnar på kroppen. Bromsar när det behövs för att jag behöver och lägger mindre vikt vid vad andra möjligen förväntar sig. Förmodligen är det ingen som egentligen förväntar dig något utöver de krav jag själv ställt på mig. 

God fortsättning och ett gott nytt år!