Börjar om

Tog bort förra inlägget. Mobilen lade till och drog ifrån lite så det var nästintill oläsligt. 

Lämnade som sagt Agnes och Linus på dala AirPort för en vecka på Mallorca igår. Jag är så lyckligt lottad med så fina barn. De har inte alltid haft det enkelt. Det har varit mycket oro och mycket skit genom åren. Framförallt efter att jag och deras pappa separerade. 
Det gör mig så glad att de nu växt upp till trygga, fina, skötsamma, ansvarsfulla och fantastiska människor. 

Idag är det tungt i min hjärna kan jag säga. Tog mig knappt ur sängen. 
Micke jobbar eftermiddagar hela den här veckan. Det känns. Det betyder att allt ansvar ligger på mig och bara mig när Gottfrid kommer från skolan. Det ska vara mat, mat ska lagas och mat ska handlas, det är samtal och funderingar som ska besvaras, det är kläder som måste tvättas, tider som ska passas, regler som ska hållas osv.

Två kvällar har vi diskuterat just tiden. Som snart 11 åring glömmer man den tydligen väldigt lätt. Och att meddela sig på nåt vis när man varit ute i flera timmar verkar ännu svårare. Häromkvällen stack han ut och cyklade vid 18. Det är bra, att han inte sitter inne och ugglar på paddan. Efter tre timmar och han fortfarande inte kommit hem och när alla kompisar som han brukar umgås med var hemma och ingen visste vart han var så går katastroftankarna bananas.  Jag letade med bilen, kontaktade alla föräldrar, fick erbjudande om hjälp att leta. Micke kom hem och vi fick adress till den enda i klassen vi inte kontaktat, just pga att vi inte hade varken nummer eller adress. 
Den pojken var inte heller hemma. 
Micke hittade grabbarna på IP till slut kl 21,40 
Puh
Mobilen hade han glömt hemma. 

Dagen efter skötte han sig exemplariskt. 

Sen blev det fredag. Samma visa. Och min kväll gick i orons tecken. Fick tag på honom till slut iaf men ändå var det svårt att hålla tiden. 
Hade ett samtal om regler och tider och föräldrars oro osv. 
My god, helt knäckt idag. Det var så länge sedan jag var med om detta. Hur pallade vi fem ungar med regler och tider?? Har jag bara glömt eller var de mi dre vidlyftiga? Eller var jag mindre orolig? Jag minns inte, men den här på sladdenkänns som en utmaning, 

Ikväll är micke hemma, då tänker jag släppa lite. Och unge. Får inte åka någonstans utan sin gps klocka. 

Nu blir det en kopp kaffe till om den hör dagen ska bli nåt annat än tung!