Jag, jag river av handlingen på en halvtimme, helst själv så det ska gå fort. Innan storhandling har jag tidigare jobbat till 16,45, gett järnet där, sen åkt och tränat och efter det svängt in på Maxi. Hem, plocka in maten, duscha äta och i säng. Just ja, middagen ska lagas också. Och sen upp kl 06 och börja om. 

DET är den effektiva Frida. 

Det är sån jag var! 

Och jag skriver var, för så effektiv tror jag aldrig jag kommer bli mer och det är en liten sorg. Men jag inser samtidigt att man faktiskt inte måste vara så oerhört "effektiv" . Att livet funkar utan att klämma in nåt på varje liten minut. För vems skull gör man det? Min egen? .... nja, det är nog inte sant, så vad är det värt??

Idag är jag dock glad att jag lyckades ta mig genom maxi med förståndet i behåll. Det hade jag inte klarat för någon månad sedan, så även om det går sakta och jag har en lång bit kvar innan jag ens kan skymta nåt som kan kallas för jag, så går det framåt och jag börjar kunna tro på ett liv efter detta. Ett annat liv, ett lugnare och bättre liv med rätt prioriteringar och rätt tempo.