Jag gruvar mig lite för lovets ankomst och allt vad det innebär. Men det blir väl som det blir antar jag. 

Idag snurrar det, ja jag är yr och konstig i huvudet, lätt illamående. Sovit som en kratta inatt. Men vi har klarat av ett bankärende nu på morgonen, via telefonbanken. Och det blev kanske för mycket för synapserna i kontoret. 

Regnar idag och det är såååå skönt, behövs verkligen och nu kanske vi får tillbaka vår gräsmatta. 

Mycket annat som händer i min närhet, tunga saker, jobbiga saker och det känns väl som att vi snart fyllt kvoten för elände det här året. Men det tar liksom aldrig slut. Man bara väntar på nästa grej! Man blir nästan avtrubbad och att någon uppsökt sjukhus hör till vardagen. 

Jag stukade foten igår när jag snubblade ut från husvagnen och det är nästan en befrielse att ha ont någon annanstans. Nåt hanterbart som man inte behöver analysera eller ifrågasätta. 

Men man får bara det man tål sägs det och då måtte vi vara väldigt tåliga i familjen Eriksson-Dahlman-Andersson.