Sedan sist har jag varit ner och vänt, ner i hålet men så sakta kravlar jag mig upp igen. Starten på sommarlovet blev tuff, har haft svårt att hantera det faktum att aldrig ha det tyst omkring mig, aldrig vara själv och även om gotte är bästa bästa sällskapet så tär det mentalt och på samvetet framförallt med alla ljud och de ökade krav det ändå innebär att ha en 11 åring hemma på sommarlov. 

Gottfrid har också han haft svårt att hantera det faktum att mamma faktiskt inte är helt frisk, att mamma inte har sommarlov utan finns hemma pga sjukdom. Jag klandrar honom inte. Hur ska han förstå när jag knappt gör det själv. 

Att mamma inte kan dra iväg på allt möjligt, inte orkar lyssna på allt hela tiden, inte klarar alla högljudda youtube klipp....etc

Att plötsligt hela tiden ha ljud omkring mig, en sprallig 11 åring som vill fylla sommarlovet med diverse aktiviteter och som blåste ut ljusen på födelsedagstårtan och lite skämtsamt önskade sig en ny mamma. Att veta att barnet måste ha mat, jag måste hålla ihop, inte ge honom skuldkänslor, inte lägga min börda på honom, ordna en bra födelsedag, packa för midsommartur med husvagnen, försöka hitta ett sätt att hitta återhämtning, orka återstående veckor utan att braka ihop fullständigt mentalt. 

Det sög ur mig min sista energi, det dåliga samvetet, skulden och den stora ångesten tog till sist över och jag sjönk som en sten, fulgråtandes i soffan, en kväll före midsommar. 

Dagen efter hade jag lägligt nog en tid hos min terapeut. Jag kunde ösa ur mig min ångest, det lättade faktiskt, och jag fick ett par verktyg att ta till. 

Vi kunde åka på midsommartur med husvagnen till Falun. Helgen blev bra! 

Falun blev en hit. Vi fick tid tillsammans, gotte har badat och blev helt såld på downhillbanorna där han cyklat i två dagar. Jag har promenerat, vilat, julia kom och hälsade på och vi har haft trevligt. 

Det enda molnet på midsommarhimlen, förutom regnmolnen, var att Sally blev magsjuk och inlagd på djursjukhuset. Men hon är på bättringsvägen. 

Idag har, som väntat, varit en bakslags-dag! Men jag har accepterat, djupandats, promenerat och vilat och det känns som att jag ändå har en uppsving jämfört med föregående två veckor. 

Nu kom sommaren som sagt åter idag. Njuter i solen, försöker landa i sommarlovet och det känns som både jag och gotte lyckats bättre med det sista dagarna. Det känns mindre kaotiskt i knoppen och kroppen och en lite mer positiv känsla har infunnit sig. 

Jag försöker var här och nu, hur flummigt det än kan låta men jag måste försöka. Imorgon vet jag inget om.