Läkarupdate

Läkartid idag, alltid en anspänning. Har en bra läkare och inget att oroa mig för men ändå blir det en anspänning. Det är ju som det är liksom!
Så hur är det då?
Har det blivit bättre? 

Den frågan är jättesvår att svara på. Har det blivit bättre?
Om jag säger såhär, vissa saker är bättre medan andra faktiskt är sämre. Det känns lite som att jag måste ända ner på botten innan jag kan börja ta mig uppåt. 
Sen sommaren kom har jag nog utmanat mig själv mer helt omedvetet. Jag vill njuta, vill göra det där som hör sommaren till och det har sitt pris. Jag har gjort mer, utmanat mig mer, och blivit fruktansvärt mycket tröttare. Trött i kroppen, i musklerna, värk, stelhet, dimmigare i hjärnan, trött i huvet. 
Sommaren har alltid stressat mig och jag älskar hösten när allt lugnar ner sig en smula. Jobbar hårt för att hålla stressnivån nere, kör mina mindfullness övningar, sköter mig så gott jag kan. Men ser jag någon tydlig förbättring?.....Näh, i ärlighetens namn inte! 
Vardagen fungerar skapligt men samtidigt inte alls. 
Usch det här låter alldeles för luddigt och otydligt men det är just så drt är. 
Att få frågan "Hur mår du?" .... det suger... för jag kan aldrig svara "Bra" utan att ljuga. 
Så nej, det är långt från bra, och i vissa fall inte ens bättre, men i nåt fall liiiite bättre och i nåt fall faktiskt sämre. 

Snurrigt? Jo tack, jag vet. 
Välkommen till mitt liv, snurren 2018! 

Vi får se vad Dr. Kommer fram till. 


Måndag

Ännu en helg har förflutit. En tung sådan, blev mycket förra veckan. Samtal husvagnsförsäljning, massage. Ja det tog ut sin rätt. Meeen jag tragglar på med mag andning, vila, lite sol, lite skugga osv. 

I Lördags gav jag mig dessutom in i en diskussion på Facebook. Brukar ignorera dumma inlägg, det skrivs så mycket dumt och ogrundat där så det är sagolikt. Men i lördags lackade jag ur ordentligt. Ett inlägg om vilka hjältar de rullstolsbundna är, hur de får kämpa för sina rättigheter för att kunna leva ett normalt liv, från födseln har de fört ett krig mot myndigheter som, istället för att besluta med hjärtat, tar den enkla vägen och dopar deprimerade med mediciner. 

Jo så skrevs det, och jag såg rött. 

Som att depression är en påhittad diagnos då den inte syns, till skillnad från om man är rullstolsburen. 
Med all respekt för rullstolsburna förstås, jag är inte mer korkad än att jag förstår att det krånglar till livet och att rätten till assistans prövas in absurdum osv. Jag motsäger inte detta. Det jag reagerade mot var att personen i fråga vågade påstå att deprimerade är dopade med mediciner. 

Alla som hängt med någorlunda i allmänbildningen vet nog att depression är en sjukdom som många gånger är dödlig. Jag anser att en person som lyckas ta sig igenom en depression med livet i behåll är en riktig hjälte, precis som alla som utsätts för och tar sig igenom svårigheter i livet. Rullstolsburna eller inte! 
Och att de skulle vara "dopade" med mediciner.... vad är det för trams och förnedring. Rätt medicinering kan vara en skillnad på liv och död. Och det är legitimerade läkare som ordinerar medicinen, INTE myndigheterna. 

Ja jag svarade och fick en lång ursäkt. "Det var inte menat så osv" 
Nej det är just det. Vi försöker lära barnen hantera sociala medier men vi kanske skulle börja med oss vuxna först. 

Så husvagnen då, från det ena till det andra. Den är såld till en trevlig familj och den får nu se lite andra vyer på Idre camping. 

Imorgon ska vi hämta vår nya pärla, en Ametist från Sandviken. Det blir så himla bra och jag har redan börjat planera för några dagar i skogen. Tänkte att vi kan dra den till säfsen några dagar i sommar. Micke jobbar, Gottfrid hoppar studsmatta på snowcamp och jag kan utöva mindfullness i skogen. Det är en liten plan framöver😅

En bättre onsdag

Ja jag tänkte inte bara vara negativ i den här bloggen. Det händer att jag har en och annan bättre dag. Igår var en sån. Jag sov lite bättre, var lite piggare, lite mindre dimmig i hjärnan. Orkade en promenad på 25 minuter, 
Njöt faktiskt av solen ute på altan större delen av dagen. Sittande i en stol dock men jag kände inget behov av att gå in och dra för gardinerna.
 Julia tog Gottfrid på utflykt på eftermiddagen så jag var själv större delen av dagen. 
Orkade med besök av julia och Agnes på kvällen utan att helt stänga ner kontoret. 

Det är det värsta, att inte alltid orka umgås med barnen. De är ju det bästa jag har och jag försöker prioritera att lägga min energi där. Det är ju inte deras fel att jag hamnat här. Men igår funkade det bra. 

En helt ok Onsdag med mina mått mätt och det är bra nog.