MENY
Innan allt är utrett så ska jag inte gå in på detaljer. Men jag kan säga att det goda humör jag hade häromdagen är puts väck.
Jag balanserar på lina varje dag och minsta darr får mig att falla.
Att känna att nåt fungerar bra betyder inte att man är mogen att göra flera förändringar samtidigt. Man behöver tid att anpassa sig och sin hjärna och en förändring i taget brukar räcka.
Nu står jag plötsligt inför att bli tvungen att både öka arbetsbelastningen OCH arbetstiden. Och jag har inget val om jag vill ha in en vettig slant varje månad.
Min största skräck är att det här ska barka helt åt skogen och kapa linan jag balanserar på, helt och hållet. Att rasera det jag hittills åstadkommit är en stor risk jag tvingas ta nu. Det som för ett par månader sedan kändes som det bästa som hänt mig känns plötsligt som mitt livs största misstag.
Anonym
Det var det jag menade när jag tidigare kommenterade att du skulle börja arbeta. Jag känner som du gör nu var och varannan dag och är desperat efter något som kan hjälpa mig. För jag får inte ihop det, hur det skulle kunna gå ihop, ett liv efter utmattning som fungerar och samtidigt arbeta mer än 50%. Jag lyckas inte, hur jag än försöker. Och så plötsligt känns det bra en vecka. Men herregud vad jag kämpar mellan dessa korta perioder. Hoppas så att allt bara ska gå. Jag strävar vidare men känner att livet allt mer liknar det som en gång knäckte mig. Kram
Svar:
det är hela grejen med att aldrig kunna ta det i sin egen och kroppens takt som frustrerar. Det är istället någon man träffar en kort stund då och då, kanske aldrig man träffats tidigare, som ska avgöra framtiden. på den korta tiden ska man sammanfatta hur man fungerar i olika situationer osv. kram
None None
1