Sammanfattning

Ja det blev en sån, en sammanfattning idag hos min terapeut. Vad har vi pratat om? Har jag lärt mig nåt? Är det nåt jag kan avända? Är det nåt som gått i rätt riktning? 
Jag svarar Ja på alla. 
Tycker väldigt bra om min terapeut, hon säger så mycket kloka saker som jag verkligen tar till mig. 
Att förändra beteende är inte gjort över en natt men med de verktyg hon gett mig så är jag på god väg.
Vi kunde konstatera att jag nått acceptans och försöker acceptera min situation och vara flexibel kring den och hantera den utifrån det. Vad annat kan jag göra. Inget blir ju bättre att att försöka hålla den från mig eller stressa genom den. Behöver jag vila, ja då vilar har. Behöver jag ta en promenad så tar jag en promenad. Är jag piggare så vet jag att jag snabbt tömmer energiglaset och behöver hejda mig lite osv. 

Men allt det här såg jag först efter att jag varit tvungen att kapitulera och acceptera att nu är det så här mitt liv ser ut, och då får jag leva utifrån de förutsättningarna tills vidare. Jag är på god väg att bli en ny person, en uppdaterad, lite lugnare, lite mer ego, lite snällare mot mig själv. Och vet ni, allt fungerar hur bra som helst fastän jag bromsat, gett andra mer utrymme och backat bad gäller ansvarstagande och kontroll. 

Rätt väg....det är bra. Måste bara lära mig tålamod också
(null)

(null)

(null)

(null)

Fixat vinterplatsen i helgen. Micke har snickrat sinnen galning. Jag har hejat på, stickat och servat mat och kaffe. 
Igår hjälptes vi åt med tältresning och efter många om och men fick vi till det. Note to self: köp aldrig annat förtält än Isabella 

Tältningem knäckte mig, knockade mig redan på vägen hem då en bricka med mat från mc Donald gled ur min hand. Burgaren fler under en soffa med tomatskivorna tätt efter. Jag hann aldrig fatta vad som hände. Micke fixade ny mat och jag satt still resten av besöket. 

Idag har jag vilat, varit på samtal, vilat, mellis och läxa med Gottfrid, vilat, fixat mat och sen ...vilat. Micke fick fixa mjölken och föräldramötet❤️

Imorgon ska Agnes skjutsa mig hem till byn och hämta ett lass ved. 

Dimmiga dar

Senaste dagarna har varit som i en dimma. All spänning och stress det innebär att ta kontakt med olika instanser, gå på möte på FK, ringa facket, fundera på mitt framtida yrkesliv, det sopar mig helt ren från energi och igår kom migrän som ett brev på posten. Pepprade i mig piller som bara gav mig illamående. I morse gav jag mig ner på apoteket och köpte migränmedicin. 

Hur pinsamt när man står i kassan ska köpa migränspray och hämta ut sömntabletter men när det är min tur har jag glömt vad jag ska hämta och hon får läsa upp listan för att fräscha upp mitt minne. Kände mig som värsta knarkare. 

Hem, i med spray och ner i sängen. Och där har jag stannat. Fick skippa yogan idag. 
Nu börjar det ge sig lite och jag har fått i mig en macka och kaffe. 
Stretchat nacken som är som ett skruvstäd. 

Från den positiva känslan för ett par veckor sedan till ett dimmigt töcken där jag åter betvivlar att jag någonsin kommer på fötter. 
Får försöka tänka på lördagens promenad och känsla som jag skrev om sist. Det svänger minst sagt. Då kände jag mig fri, idag är jag som en fånge i min egen kropp. 

Vi åker till Orsa ikväll i alla fall, försöker hämta energi från orsaluften. 

Just nu tar vi och skiter i den här utmattningen va....

Sitter i bilen efter en skogspromenad i mellsta och under promenaden fylls jag av en känsla som jag bara måste dela med mig av, pronto!

Jag är lycklig! Utmattningen känns idag som ett äckligt litet bihang som ofta tar alldeles för stor deli mitt liv. Just i denna stund känns den sååå liten i jämförelse med allt som är bra i mitt liv. Jag har så mycket att glädjas över och leva för. 

Jag har en helt underbar familj. En man som älskar mig precis som jag är, med eller utan depression och utmattning och allt vad det är.  Han är bäst. 
Jag har barn som är helt fantastiska. Lillebror har bästa helgen i sitt liv. Efter middag med två av syrrorna, pojkvänner och kompis hämtades han och den lilla Crossen upp med Linus crossbuss i morse. Han fick vara med Limpan och Niklas och åka cross och fyrhjuling och de båda syrrorna fanns glatt hejandes på sidan om. 
Det finns en sammanhållning som är grym och en genuin omtänksamhet och kärlek mellan syskon och mågar. Jag är så glad. Det gör mig lycklig. 

Jag har syskon som jag står nära, som finns där alltid och på nåt vis tar vi varandra genom både det ena och det andra. 
Och inte minst har vi "upphovsmännen" till att vi ens finns. Våra fina föräldrar som gett oss en trygg grund att stå på. 

Jag skulle kunna fortsätta hela dan och räkna upp människor och annat som betyder mycket för mig och som berikar mitt liv. 

Jag var bara tvungen att skriva ner det här så jag kan gå tillbaka och läsa en av de mörkare dagarna som kommer då och då. 

Men just nu känner jag en värme och glädje i hjärtat som är värt att gripa tag i. 
Solen, barnen, familjen, skogen.....
Just nu....
(null)