.....tralalala, tralala!

Men den började inte så bra. Har blivit av med min migrän men har världens magkatarr istället. Knaprat Omeprazol och Rennie och nu känns det lite bättre.
Tog mig i kragen och for ner till stan för att fotas också. Blä! Inte nog med att det är 20 år sedan jag fick mitt körkort, det syntes verkligen på kortet också att åren förflutit. Hemska, hemska, kamera. Jag väljer att skylla på den fastän sanningen är, deprimerande nog, nåt helt annat.
Hur kan man bli att se ut som en vindögd bulldog på bild. Nog tycker jag att jag ser liiiiite bättre ut än så men förmodligen inte. Stackars min familj!!

Ja, ja, nog om det. Jag har vackra barn i alla fall och det är väl det som räknas.

Jag tog med Agnes och Gottfrid till Plättbacken och när vi precis kom dit så sprack molnen och fram kom solen. Vilken härlig dag vi hade. Agnes gnetade på med brädan och blev riktigt duktig.

Gottfrid knatade med sina små ben upp och ner i backen. Han hade knappt tid med fika.
Vi grillade korv och drack varm choklad. Verkligen en härlig sportlovsdag.

Väl hemma fick vi besök av två, blå smurfar. Det var trevligt och förgyllde vår annars lite tråkiga eftermiddag.

Nu har jag tittat på, och förfasats över familjen annorlunda. Hur i hela fridens namn kan man komma på tanken att ta med 10 små barn och dra till Cypern. Denna 10-barns mamma faschinerar mig. Hon har ett lugn som får min vardag att verka pinsamt lindrig.