Hopplöst fall doktorn grät

Ja ungefär så. 
Efter en fem dagars kortisonkur, prover som är normala, lungröntgen som är normal och ändå fortsatta besvär med andningen börjar jag fundera. Det kanske helt enkelt är inbillning, pjosk, psykiskt...... Ja sjuk är jag ju inte på papperet. 

Försöker en ny astmabehandling. Troligen har astman gått bananas efter kikhostan. Montelukast sätter vi vårt hopp till. Denna medicin gav Gottfrid fruktansvärda mardrömmar och hallucinationer. Har förberett familjen och de står redo för att jaga undan "gubbarna" alternativt låsa in mig på psyket. 

För övrigt lullar vi på härhemma. Fick skänka min VM biljett till Julias kompis. De tog Gottfrid med sig på en heldag och fick se Johan Olsson ta guld och sen skulle pojken promt se backhoppningen. De var kvar ända till medaljerna skulle delas ut på kvällen och då hade Julia också varit hem och hämtat mig så jag fick uppleva lite VM stämning i alla fall. 





Han somnade på väg till bilen efter en fullspäckad dag. 

Morgonen efter drog han med Agnes till mormor och morfar med bussen. 
Kom hem idag men hade nog gärna stannat längre för hemma var han mest arg på sina föräldrar. 




Det är tur han har sina systrar som med glädje tar med honom på allt möjligt. Han älskar dom och älskar att få vara med dom. 
Stolt och glad långt in i hjärteroten blir man som mamma.