Med risk för upprepning

Borde gå en kurs i att begränsa mig, en kurs i att koppla ner och koppla av. 

Att inte sova det tär... det tär på orken, humöret, tålamodet bl.a
Att på nätterna försökalösa alla världens (eller åtminstone Kvarnsvedens) problem är lönlöst. 
Inget blir löst nattetid, de eventuella bekymren tar sig outhärdliga proportioner. När man sen kliver upp och det blivit dag så känns en hel del ganska banalt. 

Det här med begränsning, det är klurigt. 
Jag har en förmåga att sno in mig i allt möjligt. Oftast för att det är kul, intresserar mig och gör mig tillfreds. 
Just nu är jag dock inne i en snurr där det bara spinner snabbare och snabbare och med panikkänslor klamrar jag mig fast och försöker reda ut allt möjligt och omöjligt. 

Ser nu fram mot lite påskledigt. Fjällen brukar ha en terapeutisk förmåga och därefter ska jag ta tag i situationen. Struktur, tid och delegering... det är vad som krävs. 

Terapicyklat 2 mil idag. Underbart och välgörande. Rensar hjärnan och ger energi. Bara röven som tar stryk men nu börjar sittknölarna vänja sig. 


God natt folket.