Pollenchock
Ja det är verkligen pollenchock och jag som inte ens är allergisk har svårt att sitta ute pga det gula dammet. Torkar och torkar och torkar men lik förbaskat är det gult. 

Den här bloggen började ju med vårt husbygge och har fortsatt genom åren. Just nu har den kommit att handla mest om min utmattning. Jag hatar för övrigt det ordet men hittar inget bättre. Det råder säkert delade meningar om hur "kul" det är att läsa om det men det är lite mitt sätt att ta mig framåt. Och det är ju frivilligt att läsa. Syftet är inte att samla sympatier utan att just sätta ord på mina tankar och känslor och kanske också hjälpa någon annan i samma eller liknande situation. Man är ju rätt ensam i den här situationen, ensam på så sätt att få egentligen kan föreställa sig eller förstå hur det verkligen är. Att läsa om någon annan i samma situation har hjälpt mig och jag letar fortfarande bloggar på nätet. Först nu vet jag att det är stor skillnad på trötthet och trötthet.

Nåväl var till min KBT terapeut idag. Andra besöket. Fick göra om KEDS, skattningsskalan för utmattning. 18 poäng är gränsen, det är då man ska dra i handbromsen och göra något radikalt för att inte dundra rakt genom kaklet. Jag kraschade 13/12-17. Den 15/12 gjorde jag min första KEDS med resultat 34. Idag gjorde jag om den, 5 månader senare, 37 poäng. Och då tänkte jag verkligen på att vara sann mot mig själv, inte ta i för mycket, inte överdriva, inte ljuga för mig själv och försköna utan vara helt och hållet ärlig, annars är dt ju meningslöst. 
Det blev lägre poäng på ett par av frågorna men tydligen högre än sist på några. 

Det vi kom fram till idag är att jag fortsatt inte helt accepterat min situation. Jag stressar upp mig för hur och när jag ska återgå till jobbet, kommerjag någonsin bli som vanligt, hur ska "som vanligt" vara nu efter det här ? Jag stressar upp mig när solen skiner ute, sommaren är här och allt som hör den till. Man ska vara ute och njuta, grilla, umgås, plantera, göra fint utomhus, nåt ska målas, nåt ska fixas och nåt ska grävas och det enda jag orkar är att på sin höjd torka rent altarbordet från pollen och sätta mig på en stol. Om jag inte bara drar för mörkläggningsgardinerna i sovrummet och låtsas att det regnar. 

Det jag behöver göra är att träna på att inte fundera på vad som ska komma, jag ska träna på att vara "här och nu" . 
Oj oj oj.... 
att acceptera är att släppa taget om oron för framtiden, om den vet vi ju ändå inget, det enda vi med säkerhet vet är att vi lever just här och nu. Visst låter det klokt... jag vet, jag har mina ljusa stunder och jag är inte mer korkad än attjag fattar att det är så. Men att leva så är nåt helt annat. Jag har en bit kvar. 

Gör KEDS vetja, googla så finns den på nätet. Den är vetenskapligt framtaget på karolinska institutet. 

Mindfullness är ytterligare en del i att öva på att vara i nuet. Låter luddigt och som hokus pokus men just nu provar jag allt och tre gånger om dagen ska jag göra andningsankaret. 

Vi hörs, hej! 
Annkie

Tack för dina kloka ord och för att du delar med dig av det du går igenom. Det hjälper mig mycket i den process jag befinner mig i just nu. Kram ❤️

Svar: Det känns gott att höra💞 och Det är en lång och krokig process. Kan vi hjälpa varandra lite på vägen bara genom att dela erfarenheter så är det ju helt fantastiskt. lycka till på din väg mot bättring🙂
None None

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress