Lördag

Och plötsligt bara lättar det lite. 
Efter gårdagens inlägg gick jag och la mig. Har sovit sämre en period och så även i natt. Men ändå vaknade jag lite lättare i morse. 

Det är en evig berg och dalbana. Det är kurvigt och det är halt men jag har förstått att så länge man vet om det och accepterar det så kommer man ändå framåt. 

Mitt i ett bakslag så känns allt oerhört tungt och hopplös. Man har glömt att det ens har känts bättre någonsin. Så plötsligt vaknar man nästa dag och mår bättre. Tyngden har lättat, dimman har skingras en aning och livet återvänder. 

Jag minns när jag upplevde den genuina glädjen igen, glädjen till livet. I somras, i Göteborg så kom det, det hysteriska skrattanfallet. Det första på 1,5 år. Så oerhört befriande. Jag förstod att bortom all outgrundlig trötthet och missmod, så finns det.....livet. om vi tillåter oss att rasa och accepterar när det händer så kan vi vara säkra på att det ändå ljusnar så småningom. 

Så trots att jag senaste veckorna faktiskt haft ett par bakslag så är de bra dagarna fler och det är viktigt att komma ihåg.

När man är hemma så mycket som jag är så ledsnar man dessutom på både det ena och det andra. Man behöver göra om lite emellanåt. Jag beställde hem några tapetrullar och lim i veckan och idag satte jag maken i arbete. 

Mer än nöjd med resultatet är jag.

Före: 

Efter: