Det är inte konstigt att vi blir stressade

En sak har slagit mig lite extra under den här tiden jag varit sjukskriven. Det är hur svårt det är att inte stressas och lägga på sig krav i den sociala medier värld vi lever i. 

Det tränas, bakas, plockas bär och svamp, saftas och syltas, pyntas och inreds. 

Vi överöses av semesterbilder, vita stränder, mysiga middagar, solnedgångar, målade tånaglar i en solstol.

Fredagsmys, tisdagsmys, mysfika, myslördag, mysfrukost, mysmiddag.

Vi renoverar, påtår i trädgårdar, rensar och odlar och skördar.

Jag är inte bättre än nån annan, jag delar också. Och jag menar inte att det är fel på nåt sätt. Jag kan ju välja att inte ta del av det som delas om det stör mig såklart. 

Men fan vad det kan stressa ändå. 

När man inte klarar att åka på semesterresor, och efter två års sjukskrivning faktiskt inte ha råd , när man inte orkar umgås på middagar, inte orkar annat än att sitta i soffan och tomglo. 
När man öppnar sociala medier en lördag kl 09 och möts av löprundor, svampkorgar, gofrukostar, skurhinkar och diverse. Då sätter det igång nåt vare sig man vill det eller inte. Allt man borde göra men fasen inte orkar. 
Att dricka kaffe, virka och lyssna på ljudbok blir för ett prestationsfreak som mig inte särskilt "duktigt". 

Missförstå mig nu rätt. Det räcker att kolla in min insta tex. Där delar jag också både mys och aktiviteter. Så jag klankar inte ner på någon. Inte alls. Men den värld vi lever i har blivit så annorlunda mot den värld jag växte upp i. 
Förmodligen hade vi samma fenomen i en annan form då, jag minns inte. Men nu är allt så tillgängligt, dygnet runt matas vi med information om allt som händer överrallt. 

Jag såg Anders Hansens program om hjärnan nu i veckan. Han pratade just om det här, bland mycket annat, och det är rätt intressant. 
Och det påverkar oss omedvetet.

Men nu tänker jag strunta i alla svampkorgar och skogsrundor och mysfrukostar. Jag tänker sitta kvar här i soffhörnet i husvagnen med min virkning, min kaffekopp och min ljudbok.