Om jag hade balanserat och prioriterat tidigare skulle jag aldrig blivit utmattad. Men så tänker man inte. Nä, man kör på, ignorerar de symtom på stress som kroppen signalerar, ignorerar trötthet och ignorerar sig själv. Ni hör ju själva så destruktivt och sjukt. 

Så ja, kanske är jag friskare än innan? 

Jag blir trött, jag blir väldigt lätt stressad, jag måste prioritera och planera. Kan inte räkna med att spontant göra en dagstrip någonstans på en ledig dag mitt i veckan tex. Nej, den dagen behöver jag ha till återhämtning för att orka i längden. Helgen kan inte vara fulltecknad, och dessutom behöver jag kunna backa på det jag planerat om kroppen protesterar. Jag behöver säga nej för min egen skull och det gör jag idag. Oftare än innan åtminstone. Jag behöver inte ta ansvar för allt och alla, det gör jag fortfarande i viss utsträckning men har blivit mycket bättre på att slå ifrån mig det jag faktiskt inte behöver ta ansvar för. 

Det är en svår balansgång men livet fungerar. 

Landat i ett jobb jag trivs med, arbetskamrater jag trivs med och en sysselsättningsgrad som fungerar. Kommer nog aldrig jobba mer än 80%. 

Jag har kommit igång med motionen. Det har varit svårt att få orken att räcka till det sedan jag började jobba. Men två korta joggingrunda i veckan och däremellan promenader fixar jag nu. Och det ger mig energi nu till skillnad från tidigare när jag blev sängliggande en vecka av en kvarts promenad. 

Mina rundor ör nödvändigt för att hålla psyket i balans.

Det jag brottas med mest nu är sömnen. Det vill inte riktigt fungera än. Och när inte sömnen riktigt fungerar så blir övrig återhämtnig extra viktigt för att hjärnan ska orka. 

Jobbar på det. 

Det var mina reflektioner såhär på söndag morgon.

Ha en fin dag