Ena stunden samförstånd, vänskaplighet och respekt. I nästa ögonblick, från ingenstans det helt motsatta.

Jag har svårt att hänga med i svängarna och just nu känner jag att jag nätt och jämt håller ihop.

Min vana trogen är jag så förståndig, klok och ansvarstagande att jag kräks på mig själv. Det är inte jag som ska stå till svars, det är inte jag som bedragit, det är inte jag som ska hängas. 

Lik förbannat sitter jag med klumpen i magen, analyserar mig själv, rannsakar, vad hade jag kunnat göra annorlunda, bättre. Hur jag kunnat underlätta, undvika konflikten.

Jag ber om ursäkt och jag förnedrar mig själv. 

Det räcker nu, jag är värd mer än den skit som skrapas av på dörrmattan. Och konflikten är inte upp till mig, den är upp till skaparen av hela den här situationen.