Breath
Som att rulla en snöboll i tösnö, man börjar med en boll som får plats i handen och som man enkelt kan kasta iväg. Men när man rullat den tillräckligt länge orkar man inte längre rubba den, än mindre kasta den.

Den ligger som en enorm tyngd och gör det svårt att andas. För att skynda på snösmältningen behöver åtgärder vidtas. Men när man kommer till den insikten har bollen växt sig så stor och tung att de åtgärder man sätter in inte räcker till. 

Det tar tid, en enorm tid. En liten droppe i taget. Däremellan kommer nya minusgrader och saktar ner snösmältningen.Tålamodet tryter, luften håller på att ta slut men plötsligtmärker man hur tyngden sakta lättar, dropparna blir större och den enorma snöbollen mindre.

Jag har gjort den här resan en gång, rullat min snöboll och smält den. Trodde jag hade inhämtat så mycket visdom att jag aldrig skulle tillåta mig att rulla en ny.

Men nu känner jag den där tyngden igen, inte lika tung än, men tillräckligt för att skrämma mig. 

Snösmältning påbörjad.

Andas in......andas ut.....repeat.....