Den här veckan har dock rent allmänt känts bättre. Jag har varit betydligt piggare efter jobbet, sömnen fungerar bra, jag har kommit in hyfsat i jobbet och så sakteliga återvänder även mitt självförtroende där. Det känns helt enkelt som att det lättar lite. Viktigt då att tänka sig för och inte ta i då man spricker och tro att man blivit "frisk över en natt. 

Jag trivs så himla bra på jobbet, det ger mig massor att jobba med äldre människor. Det är stimulerande på så många olika sätt. Jag trivs med mina sjuksköterskekollegor och min arbetsgrupp på avdelningen. Vi håller som bäst på att lära känna varandra men det känns som att jag är en del av gruppen och går med lätta steg till jobbet på morgonen. Jag har jobbat inom primärvård tidigare och trivts bra med det. Men det är inget jag saknar just nu, det känns som bitarna fallit på plats och jag hamnat rätt. 

Just det, jag har förmånen att bo nära med promenadavstånd och denna vecka har jag gått till jobbet är att få min promenad lite på köpet. Det är skönt, för jag behöver mina promenader.

80% är lagom mycket, vi är två i hushållet och klarar oss bra med det. Jag får en ledig dag i veckan och tänker inte jobba 100% på länge, om ens någonsin. Det gäller att tänka långsiktigt. Jag vill hålla länge nu, inte trilla ner igen, det är målet. 

Så sammanfattningsvis känns allt rätt bra just idag och jag tänker njuta av det.