en av de där dagarna
Efter nästan tre veckors flyt, bra känsla, äkta glädje, hopp om ett liv, hopp om ett jobb......så kommer den där dagen när det rasar lite.

Det behövs så lite och i det här fallet smög sig en liten känsla av tvivel på. Den växte till sig så till de  grad att jag tänkte att det är lika bra att lägga ner alltihop. 
Ett ärligt ord i ren omtanke förvandlades till något nästintill ohanterbart. 
Har jag tagit mig vatten över huvudet? Är jag naiv som tror att det här ska fungera? Blundar jag för fakta?

Känslorna kommer krypande, duger jag inte, presterar jag för dåligt, jag är mest till besvär osv. 
Helt och hållet mina egna känslor, det var absolut inte det som sades men i min hjärna, den som letar efter sådana tecken, där förvrids det, och förstoras och blir till nåt som det inte är. Min tilltufsade självkänsla vågar inte tro på mig, mitt vingklippta självförtroende letar bevis för att "vad var det jag sa, det kommer aldrig gå".

Så dumt Men utanför min kontroll. 

Är trött idag, av den här anledningen. Men jag vet vad jag behöver ändra, vilka tankar jag behöver vända. En tanke är en tanke och inte sanningen. Jag måste fokusera på känslan jag haft i ca 20 dagar och inte lägga all fokus och energi på den känslan jag haft i 1 dag. Den kan inte få ta över och förstöra det jag faktiskt byggt upp.

Dags att överta kontrollen innan det skenar fullständigt. 

Jag måste våga lita på min magkänsla, på mig själv och på det jag tror på. Men det är en del i allt det här, att klanka ner på sig själv och leta bevis på att olyckskorpen i min skalle har rätt. Men nu får det vara nog för den här gången. 
En dag i sänder mot målet och blir det i slutändan inte det mål jag trott eller tänkt så blir det nåt annat. Nu är nu och jag kan inte lägga energi på att oroa mig för vad som ev ska hända om några månader. 

Solen skiner, det är fredag, husvagnen ska förberedas för vintersäsong, tid för återhämtning och på måndag tar vi nya tag.