Göteborg

Nu far vi från Göteborg efter några fina dagar. Det känns ordentligt i både kropp och knopp. 
Hur klarar man tre dygn i Göteborg när man är sjukskriven för utmattning undrar säkert någon. 
Svaret är att det gör man inte, det kostar på rätt ordentligt. 

Men att spendera tid med familjen ger också något annat. Det är Det viktigaste vi har. 

Den här gången slöt två av döttrarna med respektive upp och det är så roligt att de ens vill umgås med oss. 

Efter Skara var jag rätt ordentligt trött, och sliten, anslöt därför till Liseberg först senare på em dag 1. Det räckte med ett par timmar för mig.  La mig rätt tidigt på kvällen efter att jag nästan inte hittat tillbaks till husvsgnen från toan. Jag valde därför att stå över liseberg helt dag 2 för att ha en chans att orka följa med på restaurang på kvällen.  Vilade hela dagen själv i husvagnen och lyckades återhämta mig så pass att jag kunde hänga med och äta. 

På kvällen hade vi som sagt bokat bord på restaurang inne i stan.  Det var en perfekt restaurang utan bakgrundsmusik och lugnt och inget stim. Gyllene Prag, kan varmt rekommenderas. Dessutom väldigt god mat. 

Är som sagt rejält sliten nu. Men är ändå så upprymd i själen. Vi har skrattat mer än jag gjort på ett helt år, det ena roligare än det andra. Så mycket kärlek, glädje och trevligheter att det är värt varje sekund med hjärndimma, åksjukekänsla, trötthet på gränsen till gråtfärdighet, värk i armar och ben osv. Jag kommer leva länge på att jag faktiskt känt mig genuint glad, skrattat så jag gråtit, klarat ett restaurangbesök, kunnat vara med så pass mycket som jag ändå har, för första gången på över ett år. 

Jag är stolt över mig själv som prioriterat utifrån min ork och behov av återhämtning. Jag känner hopp om att livet faktiskt kan återvända. Och det tackar jag mig själv för. 

Jag stod upp för mig själv och föll inte till föga när man ville pressa mig framåt. Hade jag gjort det så är jag 100% säker på att jag inte varit där jag är idag. 
Jag har mycket kvar att läka, men det går så sakteliga åt rätt håll. 
jag räknar med flera dagars, kanske veckors, återhämtning efter en sån här utflykt men mitt själsliga energikonto är lite mer påfyllt och det hjälper till i slutändan. 

Jag ska tillägga att jag har en fantastiskt förstående familj som hjälper mig mycket. Ingen pressar mig någonsin och de ifrågasätter mig aldrig. De är bäst helt enkelt. 

Men nu ska jag använda resten av bilresan till att sova!

#1 - - Lotta:

Ibland måste man bara få leva lite! Vilken