Sviterna efter förra veckan, som var ganska intensiv, känns tydligt fortfarande. Energilösheten, känslan av uttorkning, huvudvärk, yrsel, muskelvärk och hjärndimma. 

Jag väljer dock att låta bli att analysera, jag vet ju varför jag mår såhär nu och jag vet också att om jag låter kroppen må såhär utan att kämpa emot så kommer jag må bättre snabbare. 

Det är en viktig insikt. Det hjälper aldrig att ödsla energi på att misströsta och analysera orsaker och hur länge man ska må som.man gör. Tar en dag i taget, eller timme för timme och idag är prio att orka åka till Falun på ett möte på eftermiddagen.

Ser tillbaka på sommaren som den varit hittills och allt jag faktiskt orkat. Så mycket mer än förra sommaren. Och jag har varit gladare, haft en större livslust och mått bättre än jag gjorde för ett år sedan. Jag vet att den här svackan vänder när kroppen hämtat andan och det enda jag kan göra för att påverka är att inte kämpa emot. 

Att skriva ner det här och berätta det för er gör det lättare att leva efter. För det är inte alltid enkelt. Men det är bara jag som kan vända negativa tankar och det är det jag gör nu.

Acceptans som det så fint heter. Ett litet ord men ack så betydelsefullt.