kumminet

Började som en byggblogg där jag bloggade om vårt livs största projekt: husbygge och det mesta runt det. Nu har vi flyttat in i huset men jag fortsätter blogga om ditt och datt runt hem, familj och livet i allmänhet.

Vi drar till fjällen

Publicerad 2016-11-24 20:22:31 i Allmänt,

Vintern låter vänta på sig härhemma så i morrn drar vi till fjällen.
Vi ska upp till Messlingen i Jämtland. Fam Eriksson i Amsberg har köpt stuga där och bjudit in oss för en helg i vinterland.

4-5 timmars bilresa, det är länge men Gottfrid längtar och brukar i te klaga. Han Älskar att vara med Erikssons, han tycker vi är en enda stor familj 😊

Skoter och skidor..... hoppas på lite sol.

Advent är det också och jag har under hela veckan plockat med stakar och gardiner. Det är klart, julklapparna i stort sett klara, ja det känns som att vi ligger i fas.

Köpte en ny stake till köket. Sneglat lite på den redan förra året

Förstår inte.....

Publicerad 2016-11-23 22:15:27 i Allmänt,

Är jag lat eller bara helt talanglös?
Efter tre terminer i löpgrupp, flera "tävlingar" och ganska många egna löppass så är jag inte bättre än typ sämst!

4x4 minuters intervaller med löpgruppen idag. Jag sprang så jag fysiskt mådde dåligt. Illamående, ont i magen, domningar i händerna och mjölksyra i låren. Och ändå ligger jag tvärsist i gruppen, sämst, långsammast, flåsigast.....

Vad gör jag för fel??

Nåväl, var med i alla fall och nu är jag död i kroppen. Men det är så jäkla märkligt och fruktansvärt frustrerande. Avmaskning verkar vara det enda rätta mot latmasken men hur gör man en sån🙄

Här är i alla fall beviset för att jag var med lite hjälpligt:

Bild lånad från vår facebookgrupp!

Från lite missnöje till nåt bra!
På Måndag ska jag träffa bästa Eva. Vi läste ssk utbildningen ihop, jobbade ihop på VIH men sen har vi lite tappat kontakten. Drömde om henne inatt och tolkade det som ett tecken. Dags att ses och på Måndag blir det kvällsfika och skitsnack hemma hos henne i Falun.

Nu ska jag och min sargade kropp sova.

Barnrum

Publicerad 2016-11-21 21:44:55 i Allmänt,

Tog oss i kragen förra helgen och bytte rum till Gottfrid. Han har ju några att välja på nu när han är ensamt barn i huset. Han ville bo närmare oss för att sova bättre. Han tog Agnes gamla rum som även är relativt nytapetserat.

Försöker göra det lagomt barn-inspirerat. Han är mycket noga med att det inte ska vara för barnsligt.

Det går lite i svart vitt och krom.
Julstjärna i krom då jag är evigt trött på pappersstjärnorna som bara går sönder.

Bättre Lördag

Publicerad 2016-11-19 20:02:29 i Allmänt,

Att förra inlägget var deprimerande är väl ingen överdrift. Men jag tycker att man ska kunna skriva även om sånt för livet är ju verkligen inte bara rosenrött och skimrande. Jag anser inte att man ska hymla med det, det känns inte trovärdigt.

Men idag är en annan dag, en riktigt bra dag.
Vi mötte Agnes uppe i grönklitt och åkte längdskidor. Den här lille killen visade sig vara en riktig talang och ville bara åka mer och mer. 4,5 km gnodde han på med skidor och stavar

Superfina spår lagom kallt och en lunch på ugglan och björnen blev belöningen. Kålpudding med lingon och till efterrätt pannkaka och grädde. Satt fint.

Linus och hans polare hade hittat skotersnö och kört nån timme. De åt och sen lastade de och tig Agnes med sig och for till Borlänge.

Vi åkte och köpte lördagsgodis och kvällsgott och sen blev det lite glögg och pepparkaka.

Bastu på det och sen gick jag och Gottfrid på Pokémon jakt.

Nu ligger jag som en hög i soffan. Kommer somna gott. Skramlade ihop ca 9 km på laggarna.

Sorry Agnes , jag lånade lite bilder.

Bra dag, skön känsla, laddade batterier och en lugnare känsla. Nu kan veckan som kommer vara bli bättre än sen som var.

som luften ur en ballong

Publicerad 2016-11-19 08:07:21 i Allmänt,

Den känslan, När man är så totalt utpumpad på energi, när man gett allt men ändå inte känner att man tillfört allt man borde, när man bara vill ha tid för återhämtning.
Ja första veckan har varit rolig men arbetssam, passar mig bättre än timmar utan något att göra.
Men jag ska erkänna att jag känner mig helt slutkörd. Har varit på tårna, försökt leva upp till alla positiva förväntningar, roddat med det ena och det andra, återupptagit arbete som legat i träda, försökt så hårt att orken bara dog.
Igår hade jag dessutom en känsla av att inte gjort tillräckligt, inte tillfört tillräckligt i det arbete som ska startas upp i det nya projektet.

När jag kom hem och såg fram emot lugnet kom nästa konfrontation. Fullt förståeligt, har inte varit särskilt trevlig senaste......ja månaderna faktiskt. Att inte riktigt trivas på jobbet tar energi, suger musten ur den lilla energi som finns.
Att sen bli erbjuden nåt annat, att ta ny ställning, bestämma sig för att sedan sluta där man nyss börjat är pressande och känslan är inte skön nånstans förrän det är klart.

Att sedan vänta, bygga upp förväntningar, få en enorm dos kärlek av sina kommande kollegor ja det är såklart smickrande och enormt värmande. Men det startar nåt i mig, att jag har nåt att leva upp till.

Så kommer dagen. Jag har gått till jobbet med en skön känsla, jag har verkligen genuint känt att jag valt rätt, att det är i primärvården jag trivs och på KVC som jag hör hemma. Men samtidigt en enorm press som jag helt själv hittat på och lagt som lax på löjen har gjort att energin varit slut när jag kommit hem.

Helt förståeligt tröttnar familjen till slut och reagerar. Med all rätt.

Men igår blev det för mycket.

Nu sitter jag med kaffekoppen i Orsa och hoppas på en återhämtande helg. Lugnet har lagt sig och det här är rätta stället att lugna ner sig, ladda batterier och komma ner i varv.

Nästa vecka ser jag fram emot en lugnare känsla, mindre krav från mig själv och tid att landa.

Skidor idag, mys och lugn. Ja det är vad vi behöver nu.

Första veckan....

Publicerad 2016-11-17 20:46:00 i Allmänt,

Första veckan på nygamla jobbet är snart avklarad. Känns bra. Känns som vanligt. Känns trevligt.
Olika arbetsuppgifter, patienter i alla åldrar, mysiga fikaraster, bästa arbetskamraterna.....ja jag känner mig hemma. Det är här jag ska vara.

Stressigt, visst! Arbetsamt, ja! Men dagarna springer iväg, alla gör sitt bästa, vi hjälper varandra.
Vi skrattar, det är högt i tak, god samarbetsvilja.
Jag trivs som fisken😍

Haha .... Gottfrid mötte mig på jobbet idag på väg hem, och hittade en Pokémon på doktorns expidition😅

Effektiv helg

Publicerad 2016-11-13 18:47:03 i Allmänt,

Gjorde sista dagen på jobbet i fredags. Känns bra om än lite sorgligt att det blev som det blev.
Imorgon tar jag nya tag på vårdcentralen och jag ör full av iver att starta lite nya projekt.

I Fredags kväll kom syrran och hade fredagsmys med mig och Gottfrid. Hon sov över och tanken var att jag skulle röja Gottfrids rum och göra en liten ommöblering.
Vi tittade in i rummet lördag morgon och konstaterade att det krävdes en rejäl röjning först. La det hela på is och åkte med henne ner till kupolen istället.
Hittade julklappar till fem av barnen och är då i stort sett klar 😀

Farsdags-presenter blev det också. Och faktiskt ett par jeans och en tröja till mig själv.
Vi lunchade på pizza hut innan vi åkte hem.

Hon åkte hem til Vansbro och jag åkte till mellsta och provade spåren och mina luftrör. Det gick bra och spåren var ok. Blev några kilometer.

Lördagsmys där Gottfrid ordnade bio. Filmen var till att börja med Star wars men lilla G ångrade sig, det bar lite för läskigt. Det blev Rapunzel istället och det hela slutade med att Gottfrid tröttnade och jag och Micke blev helt inne i filmen och satt själva och tittade på Rapunzel.

Idag drog jag till gyllbergen kl 9
Tillsammans med Agnes julia och Niklas och inte minst Sally. 7 km skrapade vi ihop.

Hem, åt lunch och sen ner och köpa skidor till micke och Gottfrid. Micke är nog en försäljares dröm. Han säger ja till allt och det slutade med värsta utrustningen.

Jag köpte mig en skiddress från craft som var tokskön.

Väl hemma körde jag igång projekt röja ich möblera.
Tre timmar tog det och så här blev det

Skiftade rum och rensade bort leksaker som inte används.

Nu väntar vi på älgfärsbiffar och potatishalvor😀

Slutet på Madeira resan

Publicerad 2016-11-10 20:43:32 i Allmänt,

Så har vi kommit till sluttampen på vår resa och själva anledningen till flykten över atlatnten. Mickes 50 års dag.
Måndagen den 24 Oktober 2016 var det exakt 50 år sedan lilla Mikael såg dagens ljus.
50 år senare satt han så i solskenet på balkongen i Madeira med utsikt över atlanten, omgiven av fru, 5 av barnen och en av mågarna. Inte dåligt vad livet gett honom.
Av mig fick han en klocka, ett armbandsur med tydliga siffror.
 
Dagens väder var storm och regn. Vi blev lite besvikna men startademed en god frukost. Hotellpersonalen tisslade och tasslade och jag lovar att jag inte planerat något fuffens.Micke var skräckslagen och undrade vad som komma skulle.
Efter en stund kom en av servitriserna med en bricka med champange och ett gratulationskort. "Happy birthday Mr Dahlman. We know everything". Sa hon med ett leende och sen kom dom en och en fram och gratulerade.
 
 
Vi slappade en stund på rummet i väntan på bättre väder men hade bestämt oss för att ta oss till shoppingcentret en bit bort.
 
Ungarna började tissla och tassla, hämtade Gottfrid och sen kom dom allihop och knackade på vår dörr. Med sig hade dom present till far.
Och du gode tid vilken present han fick. Tror knappt att han hämtat sig än. De hade samlat ihop 10 000kr och köpt ett presentkort på Fritidsresor.
Älskade barn och älskade mågar och svärdotter. Vilken grej!
 
När vi efter nån timme hämtat oss så gjorde vi oss klara och gav oss ut i blåsvädret. Regnet hade upphört och solen sken men fasen vad det blåste.
Vi gick och gick och efter en halvtimme kom vi fram till shoppingcentret. Det var som typ kupolen med korsdrag.
Jag var helt slut, troligen feber och frös som en hund fullt påklädd med jacka och allt. Orkade inte shoppa utan gjorde Niklas och Jonas sällskap till ett cafe som serverade både kaffe, billig öl och nybakat bröd. Vi satt där medan de andra sprang i affärrer, inkl Micke som handlade parfym för presentpengar från sin Mor och sin Far.
 
Lunchade på Mc Donalds innan vi tog bussen hem. Åtminstone jag, Niklas, Louise och Gottfrid. Julia och Agnes shoppade vidare och Micke och Jonas gick hem och kollade av souvenirbutikerna.
 
Vid hotellet igen så hade det blivit rätt fint väder och efter en liten tupplur så gick vi ner till poolen.
 
Med hjälp av lite Ipren så kvicknade jag till en aning och efter dusch och lite mer vila så samlades vi på vår balkong för en liten drink med födelsedagsbarnet innan vi åkte in till stan.
 
 
 
 
Vädret hade slagit om, det hade slutat blåsa och värmen hade återvänt.
Vi tog en promenad en bit ner mot Funchal centrum. Hade siktet mot gamla stan.
 
 
 
Det rådde delade meningar om huruvida vi skulle gå eller åka taxi men den här kvällen fick Micke bestämma. Vi tog en Taxi och det visade sig vara klokt. Jag frågade om tips på resturang och han rekomenderade en resturang som hette O Jango. Den såg inte mycket ut för världen och var inte påkostad alls men Hujedamig vilken mat.
 
 
 
 
Gudomlig mat, köttet bara smälte i munnen.
Efterrätten var supergod, vinet smakade bra och vi ordnade lite i smyg så de kom med champange innan maten.
Till efterrätten bjöd resturangen på Dessertvin från Madeira eller så kunde man välja Poncha som är deras nationaldryck.
 
Vi åt och drack så vi nästan sprack och även här bjöd de till för att ALLA inkl vår 9 åring med myror i brallan skulle bli nöjd. De gjorde en specialrätt till honom med kyckling och pommes och han åt som hästen som vanligt.
 
 
 
Nöjda och belåtna efter en mycket lyckad kväll promenerade vi en bit hemåt i den ljumma kvällen. Sörjde lite att det var sista kvällen. Det kändes vemodigt och lite ledsamt. Men oj vilka minnen vi har skapat att bevara i hjärtat.
 
Hemresan Tisdag
 
Taxin till flyget hämtade oss strax före 11. Då fick vi lämna detta paradis.
 
 
Sammanbiten resenär som shoppat loss på taxfree
 
 
 
Resan hem gick bra och ett regnigt och grått Arlanda mötte oss. Buss till hotellet där vi hade bilen och sen några timmar i bil hem.
 
Kom hem mitt i natten och dagen efter var det tänkt att vi skolle jobba. Micke var tapper men jag med min förkylning fick inse mina begränsningar och att släpa upp Gottfrid kändes som barnmisshandel så vi stannade faktiskt hemma.
 
Som ni förstått så var det en lyckad resa. Vå var många och det var många viljor, en del gnabb och gnäll såklart men det är oundvikligt. Nu gjorde vi inte allt tillsammans hela tiden men det mesta faktiskt. Överlag hade vi en härlig vecka, bodde bra, åt gott och gick mycket. Niklas gjorde premiärresan med familjen taikon och måste ge honom en eloge för hans lugn bland alla ettermyror. Jonas är också en lugn man och det var nog bra att de två hade varandra...haha.
Vi saknade såklart Niclas och hans Emelie. Och Linus och Jonas W såklart. Linus han skötte Sally under tiden och Niclas han skötte om sitt opererade knä.
 
Jag hoppas vi kan resa tillsammans igen och jag hoppas att barnen vill ha med sina gamla föräldrar även om dom gnäller och är trötta emellanåt.
 
Avslutar med några bilder till, kan liksom inte låta bli
 
 
 
 

Madeira del 2

Publicerad 2016-11-08 21:27:13 i Allmänt,

Jaha. Då har vi avverkat Tisdag onsdag och Torsdag på vår lilla trip. Ni har fått veta lite om Liliano och hur de har det ekonomiskt på Madeira.
Vi har det rätt bra här i sverige. Man kunde rätt tydligt se skillnaderna mellan de som hade det gott ställt och de som hade det sämre. Inte minst i staden Funchal som vi bodde i. Där var det en salig blandning av rivningsfärdiga hus och riktiga lyxkåkar.
Ska visa bilder senare.
 
Men så var det då Fredag och efter en intensiv Torsdag så bestämde vi oss för lite poolhäng på förmiddagen. Regnet som utlovats hade fortfarande inte dragit in.
 
 
Vissa chillade medan andra pluggade.
 
Det var en skön förmiddag och till lunch blev det pizza på hotellets pizzeria.
DÅ kom regnet!
 
Fredag innebar matmarknad i gamla stan. Så vi vilade några timmar innan vi promenerade ner till stan...ja NER till stan.
 
 
Fontänen längst ner i backen
 
Det var alltid nära till taxi
 
Regnet upphörde tidvis men det var hela tiden varmt och inget behov av tröja.
 
Sorgligt nog har jag ingen bra bild på marknaden. Det var flera våningar med grönsaker, godis frukt fisk kött osv.
 
Mysigt var det i gamla stan och i den trängsta gränden hittade vi kvällens resturang.
Alla barn utom den yngsta ser ju bra ut, sen har vi föräldrarna och den minsta som ser ut som familjen annorlunda i en annan del av Funchal!
 
Det var inte alltid lätt att hitta en resturang som dög åt alla. Ofta blev vi så hungriga att ett mindre krig bröt ut, dock ganska fredligt sådant. Till slut bestämde vi att de två som bestämt minst överlag på den här resan skulle ha som uppgift att åtminstone bestämma resturang.
Niklas och Jonas närmare bestämt....de har snällt bara hängt med oss andra kommandoror hela veckan och det minsta var väl ändå att de fick bestämma mat!
 
Det visade sig vara en vinstlott. Hamnade på bästa fiskresturangen i gamla stan. De ordnade en plats åt oss ute...men ändå inne, under ett skärmtak och parasoller. Det är också helt otroligt. Vi var 8 personer, bokade inte ett bord under hela veckan men de ordnade ALLTID plats till oss. Ni fick vi dessutom den bästa platsen under skärmtaket och klarade oss från de skyfall som orsakade vattenfall från parasollerna.
 
 
Riktigt gott även denna kväll. Och även nu en specialare till barnet, halv portion Espetada (Madeiras nationalrätt kan man säga en fisk som heter dolkfisk, googla på det får ni se) och pommes. Han slukade detta på två röda.
Jag ¨åt en fantastisk tonfiskfile och chokladmousse till efterrätt.
 
Vi traskade sedan hela vägen hem. Den blivande 50 åringen muttrade lite då han tyckte vi kunde ta taxi, medan den yngre delen av resesällskapet tyckte att det inte var längre än att vi kunde gå.
Vi gick....UPPFÖR backen!!
 
Spelade lite kort på vår balkong när vi kommit hem och Micke och Agnes hamnade i twist om reglerna. Spel i familjen Dahlman/Willman är alltid en utmaning.
 
Lördag
 
Vädret var bättre om än lite mulet på morgonen.
Gottfrid, Jag, Micke, Julia och Niklas gick ner till Ronaldos museum medan Jonas Louise och Agnes valde att stanna vid hotellet. Tror dom tränade på gymmet och sprang en runda.
 
Lummig bild från promenaden Nerför backen till museet.
 
en hel del priser har han dragit in den unge Ronaldo
(är pojken månne lite pinknödig)
 
Efter det besöket fortsatte vi ner till stan och stannade på ett utefik. Myste i solen där en stund.
 
Julia och Niklas var också med men av nån anledning fastnade de inte på bild.
 
Vi mötte sedan upp de andra tre för lunch innan vi hade bestämt att åka linbanan upp till Monte.
Väl vid linbanan så skulle jag hala upp min portmonnä och betala. MEN.DEN.VAR.BORTA. Du gode tid. JAG...hade tappat bort 1500 spänn!! JAG av alla kontrollfreaks i hela världen, framförallt när det kommer till pengar hade slarvat bort en större summa.
Jag fick panik, la benen på ryggen och sprang, förkyld och jäklig, till resturangen där vi ätit lunch. Och där, under bordet, öppen och tillgänglig låg den. Helt orörd!! Är det världens ärligaste folk som bor där eller??
Jag sprang tillbaka och vi kunde köpa våra biljetter.
 
Det var en häftig upplevelse.
 
 
Här har vi två bilder som visar skillnaden mellan status. Tror bara jag vred mig ett halvt varv i kabinen och knäppte de här bilderna. Det övre huset ser inte roligt ut, förmodligen brännskadat efter den stora skogsbranden som härjade i somras. Kanske ingen som bor just här nu men till höger ser ni som ett litet hus och där bodde människor.
Undre bilden är ju värsta lyxkåken.
Utsikt ner över hamnen och havet.
 
 
Väl uppe var det supervarmt och man kunde om man vill besöka tropiska trädgården. Vi gjorde inte det utan tog oss ner mot Tobogga kälkarna.
 
 
Det var en märklig upplevelse. I full fart på vallade träkälkar nerför de brantaste gatorna fick vi skjuts av två män. De sparkade oss framåt och ner mot Funchal.
 
Häftigt var det.
 
Sen kunde man åka buss eller taxi ner men då kassan börjat sina för flera i sällskapet så gick vi.
Det var nog den jobbigaste promenaden på hela resan. Tvärt nerför och långt.....jäääättteeelåååångt.....
Vi fick dock se hur lokalbefolkningen bodde där i Funchal och det var intressant. Bilar parkerades hur som helst. Ingång till husen direkt från gatan. Ja väldgt speciellt.
 
Energin tog till slut slut och vi offrade några slantar på taxi sista biten.
Där dog vi på hotellet en stund innan det åter var dags att GÅ ner till stan. Dock tog vi en taxi även dit. Jag var krasslig och Gottfrid trött ....och vi ska inte tala om den blivande 50 åringens knä!
 
Sportresturang blev det och fotbollsmatch. Niklas drog in en slant på tipset och maten smakade bra. Slog till med stek på stenen och det smakade riktigt bra.
 
Sedan gick vi hemåt.
Micke hakade på ungdomarna. Niklas Jonas och Julia skulle på nattklubb. Micke skulle inte vara sämre.
Han kom hem kl 02 och grabbarna hade slagit klackarna i taket till framåt femsnåret.
 
Söndag
 
Alla utom nattsuddarna hade bestämt att ta bussen upp till Monte för att därifrån vandra i levada.
Efter frukost tog vi bussen alltså....det var en upplevelse i sig.
På de smala gatorna, där jag skulle säga att bredden var ungefär som en gata i ett villaområde. Där stod parkerade bilar efter kanten, bussen fick möte, det gick rakt upp och det gick rakt ner och det var tvära kurvor och branta stup precis bredvid vägen.
En timme tog det och Louise så fullkomligt vettskrämd ut höjdrädd som hon är.
 
Monte hade vi ju besökt redan i lördags med linbanan och nu kom vi från andra hållet. Mysigt litet samhälle.
 
 
Vädret var inte på topp, lite regn i luften och kallt uppe i Monte.
Vi gick mot Levadan. Levador, för er som inte vet, är bevattningssystemet som sträcker sig från bergen och ner i byarna. Längs med levadorna har man en vandringsled.
Vi fick dock oss en besvikelse när det visade sig att levadan vi tänkt gå var stängt på grund av skogsbranden. Det var för stor rasrisk. Vi fick ta bussen ner igen.
 
Gottfrid hade vid det här laget tröttnat och efte en MC Donalds lunch så gick jag Agnes Gottfrid och Micke tillbaka mot hotellet medan Louise och Julia var fast beslutna att vandra.
De driftiga töserna tog buss upp i bergen igen och gick en vandring i Paradise Valley. De hann inte gå hela då de var tvungen att passa bussen från nästa by. Söndagar går inte så många bussar.
 
Vi andra tog en powernap på rummet, surfade i lobbyn och sen kom de nattklubbande grabbarna och hängde på balkongen en stund innan vi gjorde oss klara för middag.
 
Denna gång gick vi till Lido området som innebar en kortare promenad, Vi hade ätit två kvällar i området och blivit nöjda men denna kväll var ingen höjdare.
Vi fick vänta över en timme på maten och den var inte ens god, åtminstone inte min. Men det kan bero på att jag tror jag fick feber där på kvällen., Blev jättekonstig och nästan illamående.
Övriga var nöjda med maten men inte mer.
 
Vi gick hem, stannade till på det lilla supermarket på vägen och köpte lite godsaker och sen blev det en plumprunda på balkongen. Micke hade denna gång rett ut reglerna och allt flöt lugnt.
 
Den enda kyliga kvällen vi hade tror jag.
 
Ja, det får vara nog för idag. Tar 50 års dagen och hemresan nästa inlägg.
 
Kan efter detta inlägg dock konstatera att promenad var en stor del av aktiviteten och att äta gott.
Vi gick i snitt en mil om dagen, Gottfrid också. Han körde dessutom parkour på trottoarer och bänkar. Inte undra på att han var hungrig!
 
Härliga dagar, härliga minnen <3
 

Liliano

Publicerad 2016-11-08 11:04:20 i Allmänt,

Flikar emellan reseberättelsen med en liten berättelse om Liliano.
Första dagen ringde vi taxi, då kom Liliano med sin minibuss.

Han gav oss sitt kort och erbjöd oss rundtur på ön till förmånligt pris. Riktigt vilket pris stod inte helt klart då Micke inte fattade vad han sa.
En rundtur med Fritidsresor skulle kosta 45€ per person.

Vi ringde honom när vi ville bada i saltvattenpoolerna och han vek en hel dag till oss. Under resans gång berättade han ALLT som var värt att veta. TUR att vi placerade Julia i framsätet. När hon väl kunde släppa fokus på taxametern som tickade på, så drog hon igång munlädret. Hon frågade, han svarade och sen informerade hon oss. Bra upplägg!

Han väntade snällt i sin bil när vi badade, åt lunch och strosade. Vi åkte över bergen och han berättade, stannade där det var värt att stanna och sen körde han oss till vita stranden. Vi bad honom hämta oss om ett par timmar och sen körde han oss till hotellet. På G dit visade han vart han bodde, han visade bananodlingar och ölbryggerier, fotbollsarena och gav tips på mat.
Släppte av oss vid dörren och vi betalade 22€ per person!!!!
Halva priset mot Fritidsresor och klart rekomenderatför att få en bra rundtur.

Överlag var det bra att fråga taxichaufförerna om restauranger osv. De kunde verkligen allt.

Priset för taxi till stan varierade dock kraftigt och att förhandla om priset var ett måste.

Liliano fick ca 180€ av oss totalt vilket förmodligen var en hel veckokassa.
En servitör på hamnresurangen ville bli adopterad av micke. Han tjänade 600€ i månaden och hyran låg på 400€. Han tyckte vi var en mycket rik familj och med hans mått mätt så var vi ju verkligen det!

Det var lite sido info. Återkommer med resten av veckan.

Madeira Del 1

Publicerad 2016-11-07 22:03:48 i Allmänt,

 
 
Nu äntligen ska ni få se lite av vår resa till Madeira. Underbar ö, fantastisk natur, fantastiska människor, fantastisk mat, och fantastiskt trötta ben.
 
Vi började en tidig tisdagsmorgon på arlanda
 
 
 
 Flygresan gick alla tiders och vi landade på ett varmt madeira. Trötta men nöjda att vara framme.
 
 
Vi hade beställt taxi till hotellet och det var jätteskönt att slippa vänta på att charterbussen skulle fyllas och transportera massor av människor.
Vi kom fram till hotellet och möttes av denna utsikt från Min Mickes och Gottfrids balkong.
 
 
Vi började med att se till att inhandla vatten och förnödenheter och sen blev det fokus på lunch.
Flera i sällskapet är minst sagt känsliga för hunger och ett mindre drama bröt ut innan vi fick mat i magen. När detta var överstökat var fokus på att vila.
Vi kraschade vid poolen.
 
Damen ovan är inte jag om någon trodde det.
 
Vi avslutade dagen, sanslöst trötta, på en resturang strax bredvid hotellet. Gott, trevligt och STORA välfyllda vinglas blev kontentan av det och vindrickarna fnissade hem trötta och lite yrsliga.
 
 
Dag 2
 
Vaknade tidigt och hur skönt är det inte att kunna gå ut på balkongen i shorts och linne och se ut över soluppgången och havet.
 
 
Fick sällskap av min fina kille
 
Efter frukost bestämde vi oss för att ta vara på den soliga dagen då olyckskorparna (i detta fall Julia och Louise) hade kraxat (tillsammans med smhi) om att det skulle regna resten av veckan.
Vi tog en taxi till stranden.
 
 
 Stränderna på Madeira är svarta, lvasand, och det var häftigt. Vågorna var höga och vi fick hålla vår minsting hårt för att inte ha honom med en våg rakt ut i atlanten.
 
Damen till vänster klarade inte vågen, det slog omkull henne och hon tumlade runt en lång stund innan hon kom upp på benen igen.
 
 
Här svalkade vi oss med nån öl, en kanna sangria, glass och lite lunch också.
Gottfrid börjar bli världsvan och skötte sina inköp själv. Snackade engelska som värsta engelsman och trixade med sina Euro.
På kvällen tog vi en promenad ner till stan. Och det var verkligen NER till stan. Värsta backen ledde ner till centrum och till hamnen. Denna backe skulle vi sedan traska upp och nerför hela veckan.
 
Vi åt på en resturang som hetta Marina Terrace och vår lilla bankdirektör och största förhandlare (Julia)frågade om vad det var för priser. "Vi har alla priser, och vi bjuder på en kanna Sangria" ....Deal!
Gottfrid behandlades som en kung. Liksom på alla resturanger så var barn alltid välkomna. De fixade till menyer som passade honom och han har väl aldrig ätit så bra.
Här åt jag grillade sardiner och det var väl inte veckans höjdpunkt direkt. Gott men inte vad jag tänkt mig. Hjärnsläpp kallas det. För övrigt var maten kanon den kvällen också.
 
Passerade utanför Ronaldos hotell på vägen hem, innan vi började promenaden uppför backen.
 
 
Så har vi då kommit till Dag 3, Torsdag.
 
Solen sken även då, olyckskorparna till trots, och vi ringde vår vän Liliano, taxichauffören. Hyrde honom för en dag och han körde runt oss på nordvästra delen av ön. Målet var saltvattenpoolerna i Puerto Moniz
Vi kom dit och det var ännu en upplevelse. Många mäktiga vyer efter vägen, det tog ungefär en timme i bil dit och vädret varierade på norra sidan. Men hur fantastiskt.
 
 
Vädret var inte det bästa på norra sidan och vi badade inte länge. Åt lunch och sen fick vi en tur efter serpentinvägar över bergen  till den vita stranden. En av två vita stränder med Importerad sand från fastlandet.
 
 
Efter en lång dag med många upplevelser så var vi trötta. På kvällen gick vi 10 minuter från hotellet och åt middag på Mamma Mia.
Supergod trerätters för 15 Euro.
Gottfrid slog till med en spiderman pizza
 
Trevlig dag och trevlig kväll. God mat men lite klantiga servitriser. Jonas fick en vinflaska i ryggen och en nästan i huvet. Julia Louise och Micke skulle dela på en flaska vin till maten men fick inarsitt glas. Vi klagade på detta och fick då in en helt ny flaska. haha...fick hjälpas åt med den och det var nog tur att vi hade nära hem.
 
Oj vad mycket att återuppleva och berätta om. Får nog ta fortsättningen en annan dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

WAN thai

Publicerad 2016-11-04 21:28:52 i Allmänt,

Landat i Orsa efter arbetsveckan. Intensiv, korta kvällar och mörkt! Mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem.

Köpte thaimat i bästa thaivagnen här i Orsa. 70 spänn för en enorm portion supergod mat, lagad av en glad och tillmötesgående kvinna. Bästa starten på helgen.

Veckan har bjudit på ett ganska lugnt arbetstempo. Har nu en vecka kvar innan jag återvänder till vårdcentralen.
Blir bra att kunna gå till jobbet, ta sällskap med Gottfrid på morgonen.

Gottfrid ja, ensamvargen. Måste prata med fritids och höra hur det är med kompisar egentligen. Han är alltid glad när han går till skolan men har han kompisar?

Inte en kotte har ringt honom under lovet, ingen ringer någonsin! Igår klädde han ut sig och gick bus eller godis själv. Han lufsade iväg i området. Verkade själv inte särskilt bekymrad över det utan var rätt nöjd när han kom hem med väskan full i godis,
Men jag fick klump i magen när han drog iväg helt själv.
Sånt gör man väl med kompisar?
Gör jag för stor affär av det? Vad rör sig i det där lilla huvudet? Är han ensam och ledsen men visar det inte? Är han helt enkelt en ensamvarg?

Hur ska man veta? Det är fasen ingen lek att vara förälder, inte ens fast man har erfarenhet av fem stycken innan den yngste. Det är liksom olika varje gång.

Ikväll har vi bara myst i alla fall. Spelat yatzy, lekt affär, ätit gott, myst i soffan, skrattat och kramats. Sen gick han plötsligt och la sig och tvärsomnade.

Lilla hjärtat❤️

Väntar också på att Agnes ska skicka bilderna från resan😁 blir roligare att skrivareseberättelsen då😎

Helg

Publicerad 2016-10-30 14:04:08 i Allmänt,

Rätt trötta efter semesterresan till Madeira så var det skönt att landa i Orsa igår.
Så fort jag fåttbilderna av Agnes så ska jag ge er en bildbomb från resan.

Jag drog på mig en förkylning och har varit ordentligt seg.

Igår åkte vi i alla fall hit och har haft ett par fantastiska höstdagar. Promenader, bastu, thaimat och vila. Dessutom fått upp tältet och allt är förberett för vintern.
Det är få platser som ger mig sånt lugn som Orsa.

Känns som att vi hämtat krafterna att palla de sista veckorna på kirurgen innan jag får återvända hem till vårdcentralen.

Att hamna utanför

Publicerad 2016-10-16 21:42:57 i Allmänt,

Att se sin unge så ledsen ....det gör ont! Det vrider om hjärtat på ett sätt att man nästan blir rädd för sin egen känsla. Med tre egna och tre bonus barn så har den känslan infunnit sig några gånger.

Senast nu med den minsta.

För ett par veckor sedan kom han hem och var otröstlig. Ett sandkrig, eller vad det var, hade spårat ur.
Jag har varit med om det innan. När Gottfrid och hans (enda) kompis leker är det inga som helst bekymmer men så är det ett barn till med, lite äldre, och då blir G utanför. Hackad på som vi har förstått av hans ledsenhet. Varje gång, samma barn inblandat.

Idag sa Micke till G att han kunde väl ringa nån kompis.

" Det är ingen som kan idag för alla killar i klassen är bjudna på D:s kalas. Alla utom jag"

Jo så var det verkligen. Hörde om detta redan i veckan och G har varje dag kollat brevlådan efter inbjudan....det kom ingen

Åter igen otröstlig och mammans hjärta går sönder.

Det är sällan någon ringer till G och vill leka. Han är oftast ensam hela helgerna. Ringer runt till många men ingen kan (eller vill) leka.

Det gör ont!

Vår fina pojke, visst han har sina sidor men det har väl alla ungar....

HUR kan föräldrar låta sitt barn bjuda alla utom en?? Och de föräldrarna i det här fallet är väldigt frispråkiga när det gäller att allt ska hanteras rätt!!

Hur gör man? Hur hjälper man sitt barn att få kompisar?

Han tränar parkour, vill inte spela fotboll eller innebandy, jag har föreslagit det bara för att han ska komma in i nån slags gemenskap. Men jag kan ju inte tvinga ungen att spela fotboll om han inte vill.

Jag för inombords när han säger

"Ingen tycker om mig"

Vaccation.....

Publicerad 2016-10-15 10:30:15 i Allmänt,

Lördag när den är som bäst, två dagar före semester. Tvätt, packning, planering och förväntan. En vecka med familjen under avslappnade förhållanden. Längtar.

Femte koppen kaffe här på morgonen, haha, det bästa med helg. Man kan skrota runt och sörpla kaffe halva dan.

Men jag har lite att ta reda på

Tvätt!!!

Resväskor ska packas!!

Micke har åkt till Ludvika för att hämta husvagnen som äntligen är klar och iordningställd efter sommarens punka. Det slet sönder en skärm och förstörde fälgen. Men nu ska det vara fixat. Efter Madeira är det dags att dra upp den på vintercamp.

Underbara Orsa❤️

Med svansen mellan benen

Publicerad 2016-10-12 20:49:14 i Allmänt,

Så var det klart!
11/11 är dagen då jag gör mina sista timmar på kirurgmottagningen. Det blev en kort historia, en liten utflykt. Stora sjuka huset var inte min grej.
Har känt mig så otroligt malplacerad. Från dag ett har det känts så otroligt kluvet. Ville verkligen ge det en chans men när det bara känns fel fel fel så är det väl det man måste lyssna på.

Jag har inte aktivt sökt mig därifrån, blev faktiskt erbjuden ett förslag som jag hade svårt att tacka nej till.
Jag hade tänkt kämpa på ett tag till, hade tänkt ge det ett år. Idag är jag glad att jag lyssnade på magkänslan och svarade på det där mailet.

Jag har släppt ner axlarna, slappnat av och ångesten att åka till Falun har lagt sig.

Den 14/11 står jag med svansen mellan benen, skägget i brevlådan och mössan i hand innanför dörrarna på vårdcentralen igen. Att få jobba på en arbetsplats där jag vet att jag trivs, hör hemma och har någorlunda koll på läget. Att dessutom få vara med i uppstarten av en ny enhet är ju en skaplig bonus.

Känns toppen och ser fram emot det mycket.

Lördagsblues

Publicerad 2016-10-08 13:52:11 i Allmänt,

Seg seeeg lördag......
Känns som att en grå blöt tung filt ligger över mig. Inget känns kul, allt känns bara segt. Rastlös men tar mig inte för med något, irriterad, trött, less, nedstämd...

PMS i sin allra renaste form

Tar en promenad i höstrusket, det kan ju inte bli sämre iaf.

Och jag har köpt godis, en stor burk lösgodis. Bara för att jag behöver det idag😞

Socialiserar

Publicerad 2016-10-06 20:05:59 i Allmänt,

Ja jag har blivit riktigt bra på det här med att socialisera. I Lördags svirade jag med Marie och idag har jag träffat fina Lena efter jobbet.

Vi jobbade ihop på KVC men nu gör ingen det längre.Vi möttes upp i Falun och slank in på Pitchers. Tog en burgare och en Cola och snattrade ett par timmar. Prat skratt och god mat.
Har haft en bra kväll.

Julia var snäll och såg efter lillebror ett par timmar, igår fixade Agnes med honom och allergisprutor och allt vad de gjorde.

Vad skulle jag göra utan tjejerna💕

Nu ska jag förundras över folks ekonomiska katastrofer i lyxfällan😅

Clownen Crusty

Publicerad 2016-10-04 21:06:52 i Allmänt,

Gottfrid har vägrat klippa sig sen en tid tillbaka. Verkligen vägrat. Nu hör till saken att han har noll intresse för att styla håret så han har sett ut som ett riktigt rufs. Håret är tjockt och står åt alla håll. Han har sett ut som....ja en ovårdad unge helt enkelt.
I helgen lyckades jag övertala honom och beställde en klipptid. Kravet....ja det var att klippa sig som clownen Crusty

Han var helt inställd på det verkligen men jag lyckades avstyra det hela. Gav honom dock rätt fria händer. Gick nåt ärende istället och han fick själv dividera med frisören. Och resultatet blev ju helt lysande

Jag har kommit hem från löpträning för en stund sen. Dött lite i soffan. Hade träningsvärk sedan helgens cirkelpass. Träffade Marie där och det var en evighet sen vi sågs.
På kvällen lät jag mig övertalas och hängde med ut på galej. Det blev en toppenkväll med världens bästa vän. Fick återuppleva högstadietiden också med Svenne Rubins som underhållning.


Kul var det förutom att det hände en liten olycka på sluttampen.

Söndagen ägnades åt skitgöra. Åkte och köpte rensslang till högtrycken ich löste proppen i toaröret där det var tvärstopp

Nu är det läggdags. Imorgon nya sprutor för Gottfrid och snälla Agnes åker med honom.
Torsdag ska jag möta upp en fd kollega för lite AW och snick snack. Ska bli trevligt.

Fredag ja då tänker jag flexa ut så jag hinner hämta mitt nya pass.

Gu natt 😴😴

Run Forrest....run....🏃🏃

Publicerad 2016-09-26 20:47:46 i Allmänt,

Jaha ja, då har vi klarat av en halv tjejklassiker då. Känns ju fint.
Kom runt milen på Lidingö igår. Jag är glad att jag kom i mål men är lite besviken på mig själv ändå.
Återkommer till det.

Första kilometern var det så trångt att det interns gick att springa särskilt mycket, det gick uppför och vi kunde dock med raska steg blandat med jogg ta oss förbi ett större antal flåsande damer. Jo, många flåsade redan där faktiskt. Väl uppe glesades det ut lite och vi kunde springa någon kilometer.
Fin del av banan, lite upp och lite ner och det kändes jättebra.

Efter ca 4,5 km började helvetet.

Den omtalade abborrbacken levde upp till sitt rykte och precis nedanför den låg en uteservering, den var dock stängd annars lurade vi på en pilsner-paus där. Fint låg det, vid vattnet.

Hur som helst, Abborrbacken!! Kan knappt ta ordet i min mun. Det gick tvärt rakt upp och trots att bi var så kloka att vi gick så kom mjölksyran som ett napp på kroken.

Särskilt lång var den inte i alla fall....trodde vi...ack vad vi bedrog oss. Mitt i backen kom en hurtfrisk Emma och trippade med lätta steg uppför berget.

Ett par liknande stigningar med ömsom gång och ömsom försök till jogg så tog vi oss upp på toppen.
Nerförslut en bra bit efter det fick musklerna att återhämta sig en aning.

Men det var fortsatt ordentligt kuperat. Vi tuggade dock på med tunga ben och första kilometrarnas lätta steg var som bortblåsta.
Vid 7 km lite sportdryck för att om möjligt återfå lite energi.

8 km, ja där började nästa tunga stigning. Karin-backen!! Jävla Karin rent ut sagt.
Upp, upp, upp, ja det var tydligen modellen. Sura, värkande tunga benmuskler men ett flås som orkade mer än benen. Frustrerande!
En km senare började det äntligen rulla nerför igen.
Min hjärna hade gett upp, benen hade gett upp, jag fick en snilleblixt att, Fan, jag kliver av, skiter i det här. Ungefär samma känsla som under en förlossning.

Jag hade syrran med och hon har en annan hjärna. 16 år yngre och ingen förlossning att relatera till.

500 meter från mål kunde jag knappt lyft mina stubbliknande ben, då drog den andra dåren en spurt.
"Nu har jag tröttnat på det här" sa hon och sen drog hon.

Jag hade fullt sjå att inte drista mig till att gå hela upploppet. Gjorde inte det, så ni behöver inte skämmas för tant. Jag fick lite rullhjälp av nerförsbacken och med målet i sikte så gjorde jag mitt yttersta med mina sista krafter och tog mig springande över mållinjen.

Jaha och vad gör mig besviken då?
Jo, nr 1: att jag har konditionen men inte uthålligheten i benmusklerna.
Nr 2: att jag tränat för lite i kuperad terräng
Nr3: att jag har felprogrammerad hjärna.

Men. Allt kan bli bättre eller hur.
Redan i bilen hem började jag lägga upp en plan. HUR ska jag träna för att det ska kännas bättre och lättare nästa år. Och där har vi min felprogrammerade hjärna igen. När jag klivit över mållinjen lovade jag nämligen mig själv att aldrig mer utsätta mig för skiten.

Jag ska nån gång springa den igen och då SKA jag vara bättre bentränad, och helst hjärntvättad, Hahaha.......

Nåväl, överstökat för denna gång och siktar på skidåkning nästa gång. Det känns som min gren😎

När katten är borta....

Publicerad 2016-09-21 21:41:25 i Allmänt,

Onsdag och Micke åkte på resturang med arbetskamrater. Jag hade ingen lust att sitta hemma och tugga falukorv.

Vi åker på Liljan, sa Gottfrid, dit skulle Erik (fritidspedagogen) på tacobuffe.

Sagt och gjort. Den här tiden i månaden passade den budgeten oss perfekt. Särskilt med tanke på att pappan gottar sig på Lilla krogen för diverse hundralappar.
49kr för tacos, det är nästan billigare än att göra det själv.

Och sannerligen, jag tror pojken åt förr det trippla. Ett hårt skal och två mjuka med fyllning och efter det nachos och köttfärs på en hel tallrik. Har aldrig sett ungen äta så mycket.
Mellan tuggorna konstaterade han att han var jättehungrig! Och att det varit chilifisk i skolan och han gillade inte såsen. Han avslutade med att berätta att han ju också sprungit 3 km i mellsta på skoljoggen😂😎👏🏻

När vi handlade önskade han sig kanelgifflar, och han sopade i sig två utan att blinka.

Jag blir så tillfreds när ungen äter. Det har varit det största problemet sedan han blev född. Mat har varit nåt nödvändigt ont, rätt tråkig och tidsödande sysselsättning helt enkelt.

På väg till bilen mötte vi Ann frön KVC och då högg det till i "hemlängtan-nerven" igen. Tänk så skönt att vagga in sig i den trygga, invanda och bekväma miljön.

Nej, stopp där. Det blir det ingen utveckling av. Man måste möta sina demoner helt enkelt. Och jag har det just nu helt ok på det nya.
Dick har jag ett och annat att lyfta med chefen i sinom tid. Det största problemet är platsbristen. Att byta arbetsplats/dator tre gånger på en förmiddag och mitt i samtal med patienter känns inte ok.

Imorgon är det kurs. Ska lära mig beställa inkontinenshjälpmedel och katetrar. En hel dag ska vi lära oss det.

Nu godnatt!

Söndag

Publicerad 2016-09-18 22:27:43 i Allmänt,

Kan sammanfatta helgen som mycket bra.
Tidig Fredag med kaffe i solen, promenad, tupplur, tacos, valpbesök och 0,5 glas vin i soffan innan jag dog fredagsdöden och stöp i säng.

På Lördag blev det ett ryck i hemmet. Trasiga lampor byttes ute och inne, ny lampa till hallen inhandlades och monterades, spottarna i köket reparerades. Nu har vi ljus i höstmörkret.
Efter detta sprang jag och Agnes milen. Joda ni läste rätt EN MIL sprang vi utan att gå ett enda steg. Det gick inte så fort bitvis men vad gör det. En mil är en mil. Ett bra kvitto inför nästa helgs prövning och andra delen av klassikern, Lidingö tjejlopp.

Rätt trött efter springturen och efter godisköp till sonen, hamburgare till kvällsmat blev det soffan och SVT play medan Micke var på nån sorts herrmiddag.

Idag har vi veckohandlat, sovit middag, tagit en promenad och åkt en tur till Sundborn medan Gottfrid tränade i Falun på kvällningen. Sen ätit supergod fisksoppa och förberett för ny arbetsvecka.

Micke och Gottfrid åker till Falun för allergi sprutor omgång 2 av typ 13 imorgon bitti.

Nu är det Dock kväller. 😴😴

Djävulsdansen och Storytel

Publicerad 2016-09-17 21:48:27 i Allmänt,

Micke åkte till Björn på mat och pilsner. Bra för honom, han åker aldrig på nåt sånt annars och kan behöva socialisera sig.

Jag grottar ner mig i Djävulsdansen på SVT play. Intressant med den mänskliga hjärnan och dess funktion och dysfunktion.

Jag har själv mått dåligt i perioder, jag har levt nära missbruk, jag har försökt finnas där för människor i min närhet som mått väldigt dåligt. Men att leva ihop med eller leva nära en människa med bipolär sjukdom kan nog ingen förstå hur det är som inte varit där.

Detta och boken jag just nu lyssnar på ger mig en tydlig vink om hur lyckligt lottad jag är.

Jag mår oftast väldigt bra, jag lever ett bra liv. Har så mycket att vara tacksam för.

Micke, barnen, alla 6, ger så mycket glädje och kärlek.
Vi har gått igenom mycket, det har stormat och det har blixtrat. Vi har mer än en gång frågat oss om vi ska fortsätta eller ge upp. Vi har alltid valt det första. Haft den övertygelsen att om vi älskar och respekterar varandra så finns det en viktig anledning att inte ge upp.

Motgångar har format oss, de har format barnen. Många gånger under de första åren har vi frågat oss om det är rätt mot barnen,kan vi göra annorlunda, när mår de bäst.
Allt har inte blivit rätt, många är konflikterna, många gånger har orken tagit slut, tagit sig utryck i irritation och negativa känslor. Många val blev så fel trots en god ambition.

Men mycket blev också bra och jag kan med stor tacksamhet konstatera att jag har en stor härlig familj, en snäll, generös och omtänksam make,om än lite tjurskallig ibland , precis som mig. Hehe. 6 fantastiskt fina ungar som alla har olika egenskaper och som tagit sig genom en inte alltför enkel uppväxt ( nåja, Gottfrid har väl haft det rätt förspänt i jämförelse med syskonen som tutades ihop med allt vad det innebar och relationer till både höger och vänster) till att bli fina individer. Som ser varandra som syskon och tar hand om varandra som syskon. Det är det finaste kvittot.

Om en månad åker vi alla på resa tillsammans och jag ser så mycket fram emot det.

Helg

Publicerad 2016-09-11 19:52:09 i Allmänt,

Har njutit av min helg.
Är fruktansvärt trött och har varit det en längre period nu. Allt nytt tar på krafterna. Att få ihop vardagen. Längre dagar, resor till och från jobbet, allt som ska hinnas med på kvällarna, läxor, tvätt, mat....

En omställning och jag oroade mig för att inte kunna släppa kontrollen över morgonbestyren, oroade mig för att kaos skulle råda härhemma med grabbarna hemmasjälva.

DET är det enda som verkat flyta på och jag har inte haft varken tid eller anledning att tänka så mycket på det. Grabbarna fixar det plätt lätt 😍

Det tar oerhört på krafterna och suger energi att förlika sig med det faktum att man är på ruta ett på jobbet, att inte kunna jobba, att inte Kunna vara sjuksköterska i den bemärkelsen och känslan av att inte tillhöra en grupp, att stå vid sidan om och iaktta.

Jag har tagit vara på helgen. Vilat, sovit middag både lördag och söndag. Ätit gott, umgåtts med människor jag älskar, promenerat, tagit en springtur, lyssnat på ljudbok, somnat tidigt.
Jag har gjort mitt bästa för återhämtningen och Micke har tömt tvättstugan på smutstvätt.

Jag ser inte fram emot morgondagen det minsta men tragglar på. Ska inte ge upp, min envishet säger mig det medan min bekväma sida vill ge mig självkänslan åter och säger åt mig att ringa vc. 😅😰

Träffade den här Ica handlaren idag när jag handlade

Och den här gossen har tydligen fastnat på bild

Bra lördag

Publicerad 2016-09-10 22:45:04 i Allmänt,

Ja lördagen kan jag inte klaga på. Vaknade tidigt efter en drömrik natt. Drömt om jobbet och för första gången efter semestern har jag jobbångest.

Förutom det .....

Drog mig till framåt 8, frukost och sen en tur till Ludvika. Kurts husvagnar hade vad vi sökte. Ingen husvagn fick vi med oss hem men väl en kran till diskbänken.

Gjorde ett besök i hamnen, förvånansvärt fint för att vara Ludvika😅

Lunch på tacorester blev med lite bacon, gräddfil och ost goda enchiladas. 👌🏼 glutenfri tortilla gjorde jag min på.

Tupplur efter maten och sen promenad. Förkylningen börjar ge vika och i morgon siktar jag på joggrunda.

Mor och Far kom på besök på eftermiddagen. 💕

Älgkött och kantarellsås på planka till middag och sen en sömnig stund i soffan och nu ska tant sova.

Bra lördag.
Helt enkelt. 👍🏼

Fredag

Publicerad 2016-09-09 20:06:57 i Allmänt,

Berg och dahlbana....
Ja det kan man minst sagt kalla det. Kanske är jag för otålig, har för bråttom, för höga krav på mig själv....men faktum är att jag står inte ut med att inte få jobba på riktigt. Att gå bredvid, se, lära, ja det är ett måste men det är fruktansvärt frustrerande och det går för långsamt framåt.
Jag känner inte igen mig själv, tappad bakom en vagn, typ.

Ge mig arbete, ansvar, full rulle. Jag vill ha skrivbordet fullt i lappar, patienter, jag vill planera min dag, lägga upp arbetet. Åhhhhh.... Vad frustrerande!

Dålig dag idag. Tar ett glas vin, messar med fd kollega, öser ur mig till micke, mailar Marie och hoppas att det känns bättre igen snart.

Idag åkte jag hem halv tre. Ringde fritids när jag var nästan hemma och bad dom skicka hem Gottfrid . Visst, svarade en munter pedagog.
När jag svängde upp på gatan hemma satt han på gräsmattan. Oj, sa jag, nu var du snabb.

Han såg lite för moloken ut och berättade att han åkt hem efter skolan kl 13,30. Precis då ringer fritids och säger att Gottfrid redan åkt hem och att de inte hade nåt schema😕 han hade alltså setat ich väntat på oss i 1,5 timme och hade egentligen ingen aning när vi skulle komma hem.

Jag tänkte inte klart just då men schema lämnade jag in för ett par veckor sedan. Nä det hade dom inget😳

I efterhand blir jag förbannad. Om ungen säger att han ska åka hem och de inte har når schema, ringer man då inte och kollar vad som stämmer då??

Och om jag ringer och ber dom skicka hem honom så ska väl personalen ha koll på om han ens är kvar på fritids?

Ska man inte kunna vara trygg med att ungen är på fritids och inte själv bara kan bestämma eller tro att han ska hem utan att nån vet vad som egentligen gäller??

Tänk om det varit 15minusgrader🙄🙄

Tänk om jag inte kommit hem förrän 16 som var tanken😁

Tänk om han inte varit hemma utan dragit ut på egna äventyr😫

Nä det där känns inte alls ok. Och hur många schema lappar ska man lämna😰

Nu blir det till att skaffa nyckel och lära honom larmet så att han kommer in och kan ta sig mellis om han nu får bestämma själv när han ska åka hem.

Vad händer med skolan egentligen. Ingen lärare har dom, det må väl vata hänt, förstår att det är tufft att få tag på behöriga lärare. Men vi har inte fått någon som helst information om vem som tar hand om barnen om dagarna.

Promenad med bok i lurarna har jag tagit iaf och nu softar vi i soffan jag och junior❤️

Runacademy

Publicerad 2016-09-06 21:01:07 i Allmänt,

Höstpremiären avklarad, känns bra. Kör ännu en termin med Runacademy. Bra träning, rolig träning och det ger löpglädjen jag inte trodde jag hade.

Att springa en och samma runda flera gånger i veckan är ganska långtråkigt. Med Runacademy har man inte bara möjlighet att träna tillsammans med andra en gång i veckan utan man har tillgång till en diger träningsmeny på deras hemsida. Där finns förslag på styrkepass, intervallpass, och en massa annat matnyttigt.

Kul, peppande och väldigt jobbigt brukar det vara🏃😅

Idag har jag också gjort tre dagar i mitt lilla experiment för en lugnare mage. Det går bra. Tre dagar utan minsta godisbit och helt glutenfritt.
Tre dagar kan låta lite men för mig är det en evighet. Framförallt som det står en låda lverblivet lördagsgodis i skafferiet😂😂.

Glutenfritt känns enkelt. Kör potatis och ris i lagom mängd, glutenfri müsli och har hittat ett supergott glutenfritt knäckebröd.

Fjärtar väl lite fortfarande men magen är mycket lugnare, mindre spänd och gör mindre ont. Jag fortsätter så får vi se👌🏼

Måste också klappa mig själv på axeln och berömma att jag kan stå emot mitt kontrollbehov vad gäller yngsta sonen.
Han och micke sköter ju det där utmärkt ich jag känner inte ens ett behov att ringa och kolla att det är ok. Läxor, komma upp och iväg på morgonen, kläder, väska ..... Ja det verkar flyta på.

Visst jag ska erkänna att jag lagt mig i jympapåsen ich packat den kvällen innan den ska med. Men försökt få med Gottfrid så att han ska få in den rutinen själv.

Annars är jag positivt överraskad över hur lätt det går.

Gasvarning

Publicerad 2016-09-04 15:17:26 i Allmänt,

Nej nu är jag trött på att lukta illa!! Jodå jag tvättar mig regelbundet och så men..... Magen kokar alltsom oftast. Det bubblar och pyser och ibland, oftast, är den som en ballong. Magknip efter måltiderna, olämpliga odörer ....ja ni vet...

Det som pyser stinker och inland klarar jag knappt själv att vara i samma rum, som mig själv......vänta nu hur blev det där??? Ja men ni fattar!

Har provat laktosfritt...ingen större skillnad. Provat allsidig kost, äter regelbundet och bra mat..... Ingen förbättring.

Nu har jag bestämt mig för ett experiment. Tänkte om jag outat det här blir det lättare att hålla.

Jag har en teori, gissar att socker är en stor bov. Äter för mycket godis och älskar pasta.
Tänkte nu prova att skippa godiset och även köra glutenfritt! Så glutenfritt som möjligt i alla fall.
Jag älskar knäckemackor och pasta men det finns ju utan gluten så det borde funka ändå.

Värt ett försök, provar någon vecka och ser hur det går.

SÅ då var det officiellt och bara att bita ihop.det värsta blir snasket! Är en obotlig godisråtta och brukar inte kunna hålla mig. Vi får se!

Hörs hej!

Kräfta

Publicerad 2016-09-03 09:22:17 i Allmänt,

Helg igen, veckorna går i en rasande fart och tro det eller ej men nu tänker jag vara lite positiv.

Efter ytterligare en vecka på jobbet känns det så smått bättre. Jag kan sköta åtminstone några patienter själv, jag klarar hjälpligt att sitta i telefonrådgivningen. Det känns som att jag faktiskt gjort lite nytta senaste dagarna.

Jag och min tålmodiga kollega är överens om upplägget och tuffar på med en sak i taget och det passar mig perfekt just nu. Trygg i en arbetsuppgift innan jag går vidare till nästa. Känns med andra ord lite mer positivt och det blir nog bra det här.

Idag är jag lätt sliten efter en trevlig kväll i Amsberg. Jag är som bekant ingen nattuggla men kräftorna vaknar först i mörkret så då får man offra sig. Ett angenämt offrande.....bjöds hem till Erikssons på kräftfiske och mat. I med burarna vid 17 tiden. Vittja vid 22. Få hade 84 kräldjur hittat in i våra burar. Ny nattlig tur på älven vid midnatt och då var dom inte lika många.

En underbar kväll med en helt stilla älv, spegelblankt vatten, behaglig temperatur och till en början strålande solsken.

Fick gott att äta och dricka, Gottfrid mös som han brukar hos sin reservfamilj. Somnade på soffan på nattkröken.

Kräftor kokades halva natten. Och här är en del av resultatet:

Tackar Eriksson igen för deras generositet, för en väldigt trevlig kväll, ett lyckat fiske och god mat❤️

Som sagt, i säng 02,30 och det är jag inte van. Därmed trött med glad. Lugna aktiviteter idag och mycket kaffe i regnet som dragit in.

Tisdag

Publicerad 2016-08-30 22:37:35 i Allmänt,

Gårdagen bjöd er på ett ganska deprimerande inlägg. Men det beskriver mig ganska väl just nu.

Jag måste ändå flika in med att jag inte ens skulle överväga att traggla mig igenom den här prövningen om det inte vore för min underbara kollega/mentor/handledare.
Vilken människa. Med stort tålamod, förtroende, omtanke och god vilja är hon med mig hela vägen. Hon påpekar när nåt blir galet och även om jag då helst vill springa och gömma mig på toa och gråta en skvätt så uppskattar jag det nåt enormt. Hur ska det annars bli rätt liksom.
Hon berättar när nåt gått bra, hon ger mig förtroendet att till viss del ta eget ansvar, tror på mig.
Vi skrattar åt vårat vims, för hon kan minsann också snurra till det och med hennes arbetsbörda så är det fullt förståeligt. Hon är mån om att det ska bli bra, att jag ska skolas in på ett begränsat område, på urologin, och det är jag henne evigt tacksam för.

Idag känns det lite bättre, har fått vissa oklarheter förklarade för mig, vi har en plan vi är överens om. Jag kämpar på, menorerar rutiner, drömmer om katetrar och behandlingar och får faktiskt till det emellanåt.
Min vän Marie gav mig verktyg att växa liiite. " Varje dag tänker du på minst två saker som gått bra"
Det hjälper mig, Tack!

Hämtade upp Gottfrid hos julia efter jobbet. Hon var bussig och hämtade honom efter skolan då både jag och micke jobbade sent.
Jag köpte med mig en grillad kyckling, bröd och hon fixade ris så käkade vi middag ihop. Efter det hängde vi med henne och Sally ut på promenad. Ljuvlig kväll, och mysigt sällskap.

Nu är det godnatt i stugan!

Om

Min profilbild

Frida

Vi ska förverkliga vår husdröm och tar er med på resan.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela