Familjelördag

Har haft en härlig Lördag, som ju faktist inte är slut än.
 
Då vi haft soffläge här på tok för länge så har den lille 5 åringen tröttnat ur helt på sina sjukliga föräldrar. Idag var det dags att låta honom få leka av sig lite och vart passar det bäst om inte på Sportys lekland i Falun. Vi var på Lek och Buslandet i Örebro i somras och det var en riktig hit. Falun har vi inte provat tidigare.
 
Så snart vi kommit in så försvann Gottfrid i alla klätterställningar och till sin stora lycka var det flera dagiskompisar som också hittat dit. I över 2 timmar for han runt därinne med en kort paus för lite vätska.
 
 Och som vanligt när han ska vara med på bild så måste han spöka sig.
 
Vi tog en lunch på MC Donalds till gossesn stora glädje (och bikinifigurens skräck).
Efter det åkte vi till Borlänge för presentinköp. Vi hittade inte allt vi skulle ha men nästan. Då shopping inte hör till Gottfrids favoritsysselsättningar och föräldrarnas tålamnod inte riktigt är i fas så blev det godisaffären och sen hemgång.
 
Nu har Micke skjutsat Julia på jobb och snart ska Agnes hämtas i Ornäs där hon dömt några matcher och tjänat sig några hundra.
Det var dagen hittills. Nu väntar kycklingen på att marineras och sen blir det mysbrasa och film.
Ha en bra Lördag gott folk.
 
Jag var för övrigt till farbror doktorn igår som kunde konstatrera att jag förmodligen har fått förkylningsastma på gamla dar. Fick egen medicin nu (har tidigare puffat i mig Gottfrids). Fick även inhalera på plats och precis som när blå himmel spricker upp i ett tjockt molntäcke så fick jag plötsligt luft igen!
 
Vill också passa på att tacka min snälla faster Britta för den goda lingonsylten som fyller frysen och som kommer att förgylla många middagar framöver. Supertack!
 
 
 
 

Trött....

Jag öppnade min mail efter helgen och möttes av ett....ja, vad ska man kalla det?.....kanske något ilsket mail. Ett ganska otrevligt mail faktiskt om jag ska vara helt ärlig.
Att det kom från en vuxen person, en förälder, har man faktiskt svårt att tro. 
 
Jag kan förstå känslan och även ilskan men jag förstår inte varför man måste gömma sig bakom ett mail. Föräldramötet dagarna innan hade väl varit ett utmärkt forum för att yttra sig i den aktuella frågan. 
 
Jag blir bara så trött på människor som inte kan stå för sina uttalanden öga mot öga. Jag har den bestämda åsikten att man ska inte skriva saker i ett mail som man inte kan stå för öga mot öga. 
Det är alltför lätt att gömma sig bakom dataskärmen, man behöver inte se personerna och man behöver inte ta tag i motfrågorna osv.
 
Nåväl, det får stå för den här personen, ingen har tvingat henne till någonting, alla har möjlighet att göra sina val och   
bidrar efter sin egen förmåga. Kanske hade hon en dålig dag.
Jag har varit med om detta förut i en annan klubb med den skillnaden att personen i fråga inte skickade otrevliga mail utan faktiskt vågade yttra sig muntligt. Hela resonemanget grundas dock på okunskap och oförståelse och många gånger en slags bitterhet.
 
Inget jag lägger på mig men det sprider dålig stämning helt i onödan. Tråkigt för tjejerna.
 
Annars rullar livet vidare, vi hostar på härhemma och det verkar vara ett envist virus som bitit sig fast. En ordentlig mansförkylning och min vän Marie börjar oroa sig för att jag faktiskt håller på att förvandlas till man med tanke på mitt ideliga jämmer......Till och med Micke jämrar sig mindre.....hmmm inte bra, jag får ta och skärpa mig helt enkelt :)
 
Vår cykelkille har haft avslutning på cykelträning och förärades med en medalj som han förvarade tryggt på kudden första natten.
 
Ved har anlänt och ligger och väntar på att få bli uppstaplad. Annat som väntar är trädgården. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag är ingen trädgårdsmänniska och ber våra arma grannar om ursäkt. Sommarblommorna står sorgset kvar på altan, frusna och medvetslösa. Häcken blev bara rensad till en fjärdedel och gräset är inte klippt på någon vecka. 
Ska försöka hitta energi till helgen men förstår inte riktigt vart den ska komma ifrån (nu gjorde jag det igen, jämrade mig, och jag riktigt känner hur skägget börjar växa).