För ett par år sen hade jag idiotförklarat mig själv. Två dagar med 2 timmar på arbetsplatsen dagligen och jag är slut som artist. Det kan ju inte vara möjligt. 

Jag kan försäkra er om att det är möjligt.

Jag är fullständigt lost i huvudkontoret. Å ena sidan en känsla av att huvudet är fyllt med potatismos. Och å andra sidan har jag så svårt att fokusera och samla mina tankar att hjärnan känns som en poppande påse med micropopcorn.

Hjärtat gick bananas igår. Oregelbundet och klappande hela em/kvällen. 

Tröttheten har varit förlamande.

Men vad är egentligen att vänta efter xx antal månaders hjärnvila. Att poppa igång kontoret igen kommer nog ta sin tid. Men jag har gott hopp och idag vaknade jag liiite piggare. 

Jobbet, det nya, känns lovande. Intressant, nytt, ALLT är nytt och liknar inget annat jag gjort. Kollegorna är trevliga och lagom många, miljön är lugn trots en strid ström patienter. Det känns lovande och jag har en bra känsla när jag åker dit. 

Det är så skönt att komma hemifrån. Som en normal människa åker jag till jobbet, om än för bara ett par timmar. 

Jag har fått en bra start och nu kan det bara bli bättre.

Men idag blir det återhämtade aktiviteter.