kumminet

Började som en byggblogg där jag bloggade om vårt livs största projekt: husbygge och det mesta runt det. Nu har vi flyttat in i huset men jag fortsätter blogga om ditt och datt runt hem, familj och livet i allmänhet.

Race

Publicerad 2017-01-29 10:37:04 i Allmänt,

Lördagen blev veckans 10 poängare. Från ett ständigt malande, en förlamande trötthet i kropp och knopp så drog vi till Mora igår. Skotercross visade sig vara den bästa medicinen för att skingra tankarna. 


Vilken spänning och vilken dramatik. Vår egen stjärna lyste som aldrig förr. Jäklar vilket drag, vilken fart och vilken utveckling. Otroligt kul att se. 

Efter en tjuvstart i första heatet så gick det desto bättre i andra heatet där han blev 2:a. 
I A-finalen kom han, som skjuten ur en kanon, först ut ur startkurvan. Så jäkla kul 😊 höll i tills 4 varv av 10 återstod och då krokade han ihop med två skotrar som stod parkerade i banan😅 han missade topplaceringen han hade på kornet men race är race och efter gårdagens tävling så ser vi fram mot SM som kör igång om ett par veckor. OM den här tantens nerver håller vill säga😅

Efter Mora blev vi bjudna till Erikssons i Amsberg på god middag, tärningsspel och avslappnat umgänge. 

Agnes hämtade oss vid 23 och då var det rätt skönt att krypa ner i säng. 


Äter mig levandej

Publicerad 2017-01-28 07:31:20 i Allmänt,

ja så känns det. Jag har under mina 12 år som sjuksköterska aldrig varit med om nåt liknande. En student som fullkomligt suger energin från mig. 

Jag lägger ner TIMMAR, och denna vecka faktiskt ett par heldagar men vi står fortfarande och stampar. 

Det är nåt, kan inte sätta fingret på vad, mer än att jag upplevt det i ett annat sammanhang. Tankesättet, projektionen, den totala oförmågan att se sin egen "skuld" eller delaktighet i att allt inte är bra. Att inte nå människan. DET har jag upplevt tidigare. Det har jag upplevt på samtal hos familjerätten och liknande instanser. Men ALDRIG i det sammanhang som det är i just nu. 

Jag är inte ute efter att lämna ut någon och jag ska absolut inte namnge eller gå in på detaljer. Behöver bara ventilera min känsla då den äter upp mig inifrån. Jag måste lägga tankarna någonstans och då blev det här. Jag kan inte ha dom malandes som ett mantra i hjärnan och som ett tryck över bröstet. 

Jag vet, det låter helt sjukt, HUR kan något påverka mig på det här sättet? 

Jag har ändå kommit till den punkt då jag kan luta mig mot min erfarenhet, känna trygghet i min roll. Men visst rannsakar man sig själv och det är väl helt rätt sak att göra. Jag är ju inte felfri på nåt sätt och alltid kan man bli bättre på det man gör.  I det här fallet är det nog ändå så att jag inte gjort nåt fel mer än att jag ställt de krav som förväntas av mig som handledare. 

Känslan kommer tillbaka, känslan av maktlöshet när man försökt, på ett så pedagogiskt sätt som någonsin är möjligt. Men man når inte, det funkar inte, det tas inte emot som det är tänkt eller som den fakta det ändå är, Ja då sitter jag åter där i familjerätten. Samma frustration, samma känsla av hopplöshet. 

Det har varit en jobbig vecka men jag tackar någon däruppe för att jag jobbar där jag jobbar. Jag har underbara kollegor, jag har en fantastisk chef, framförallt verksamhetschefen men även min närmsta chef, har verkligen tagit sig tid, gett mig sitt stöd och funnits där. Även med. Ansvarig läkare. Det känns viktigt när man vacklar i sin roll, när bägaren rinner över och man står där i korridoren med sin kaffekopp och en jävla bulle, tårar som forsar och undrar vad i hela friden som händer.

Så TACK! För att jag fick komma tillbaka till er, jag visste väl att det skulle bli rätt❤

Ständigt denna jakt

Publicerad 2017-01-24 13:56:39 i Allmänt,

Kom just precis på mig själv med nåt idiotiskt. 

Varför hela tiden denna ständiga jakt? 

Jobbar till 16,45 varje dag utom en dag i veckan då jag slutar 13. 

Mina jobbdagar är intensiva, ofta blir dom längre än jag tänkt. 
Raska steg hemåt efter avslutad arbetsdag. Hjärtat slår lika raskt, klockan är mellan 17-17,30 och mycket ska hinnas innan läggdags. Jag jagar minuter, jag jagar tid. Livet måste ju levas och hemmet måste vara i ett ok skick. Läxor ska göras, mat ska lagas och ätas. Ja, ni vet vad jag menar. 
Det är lika för alla barnfamiljer dom inte är ekonomiskt oberoende och behöver jobba. 

Sen kommer den dagen i veckan då jag slutar kl 13. Raska steg hemåt, hjärtat slår i samma takt. Och hjärnan går på högvarv. Ivilken ordning ska jag ta det? Nu kan jag passa på att komma ikapp med tvätthögen, laga en mer tidskrävande middag, dammsuga, städa bilen när det är ljust.....ja just det, solfan skiner också och den måste jag ta vara på, dagsljus är bra för välmåendet. Om 30 minuter kommer Gottfrid hem från skolan, vad kan jag tänkas hinna innan dess? Blommorna hänger som snorkråkor i fönstret, behöver vatten, diskmaskinen blinkar klar......osv 

Nej NEJ NEJ!!!! Stopp stopp stopp. 

Dra i handbromsen, lyssna på hjärtklappningen, bejaka magvärken och kom ner  i varv för bövelen. 

Idag drog jag ner markisen och sket i promenaden i solen, blommorna fick sloka nån timme till, dammråttorna klarar sig själva en stund.....jag häller upp en kopp kaffe, tar fram en helt intelligensbefriad tidning och slår av en stund på takten. Njuter av tystnaden i min ensamhet. Känner hur pulsen sakta sjunker. 

Livet är här och nu! Sluta jaga efter det! 

Skavsår

Publicerad 2017-01-22 19:55:45 i Allmänt,

Ja, skavsår i öronen och hål i huvudet. Make till snattrande har jag aldrig varit med om. Eller jo, storebror var lite åt samma håll i den här åldern och det inger hopp, haha. Storebror är lugnet själv nu som 20 åring. 


Gottfrid har nog sagt mamma 2000 gånger senaste dygnet och han pratar ihjäl oss. Är ALDRIG, tyst! 

Helgen började jag i alla fall med en liten springtur i solen. Slutade 13 så jag hann både springa, fika och ta en tupplur innan micke kom hem. 

Micke skulle jobba natt och det innebar att natten mot lördag kunde jag sova min skönhetssömn utan snarkande störningar. 
Vaknade pigg vid 7 och kl 10 var jag och Gottfrid ute i Främby, redo för lite skridskor på runn. 
En mil blev det och jag önskar mig ett par egna långfärdsskridskor 😀 hyrde ett par och drt är så härligt att åka. 

Julia och Niklas bjöd på mat. Lövbiff och klyftpotatis och hallon cheesecake.  Smarrigt och mysigt❤

Kvällen blev lugn. 

Idag blev en röj och rensa dag. Och jag förstår om lilla mamma har ont om ugnsformar. Jag har nämligen flera här 😅 

Städat kökslådorna, skafferi, tvättstugan, gjort ren sopskåpet, köksfläkten och var till tippen med ett lass sopsäckar och glas och burkar. Pantade för 200kr och har veckohandlat. 

Agnes kom och åt lunch och ikväll har vi ätit älgstek😍 

Nu laddar vi för en ny arbetsvecka och jag ska erkänna att jag har lite söndagsångest. 
Mycket som sker och jag har senaste veckorna höftbenen oroskänsla i kroppen, stress och press. 
Hoppas på en lite lättare vecka. 


Vi skulle leva life......

Publicerad 2017-01-19 20:24:05 i Allmänt,

Vi har alla olika förutsättningar i livet. Vi föds där vi föds, vi får inte välja. 

Vi har alla olika strider att kämpa med, och vi har alla en hälsa att förhålla oss till. 

Mycket är avhängt av våra val i livet. Vad vi väljer har betydelse för vårt liv, vår hälsa och vilka strider vi behöver utkämpa. 

Men vissa saker kan vi inte välja och inte heller välja bort. 

Jag är en av de lyckligt lottade. Jag har det så bra så jag skäms ibland. Visst, jag har utkämpat strider, jag har gjort mina val. Jag har försökt välja rätt men precis som för alla så vet man inte alltid när det är rätt. 
Men, Jag har ett bra liv. Och i det stora hela blev det rätt😊

Nåt som gör mig extra tacksam är min hälsa. 
Min kropp fungerar, den är hel och den lyder. Jo, jag har mina stunder. Jag har lite krämpor emellanåt. MEN jag är en väldigt frisk person och det är inget man ska ta för givet. Jag är tacksam för det varje dag. 
Jag kan åka skidor, springa, träna på gym, ja träna vad jag vill. Gå långa sträckor, röra mig obehindrat. Och vet ni gott folk att det är en gåva som inte är alla förunnat. 

Så jag tillägnar detta inlägg alla dom som kämpar. Som kämpar mot sin kropp och som bekämpar strider varje dag för att kunna göra de saker som jag gör utan att ens reflektera över det. Det är ni som är hjältarna och det är ni som står för de stora prestationerna, varje dag, året runt. Och ni ska ha Cred för det! 






2016

Publicerad 2017-01-01 19:20:16 i Allmänt,

Tänker inte göra nån jättekrönika av det gångna året. Mest en liten sammanfattning. 


Jag är nöjd, det var ett bra år på många sätt. 

Sally kom till Julia, visserligen redan på 2015 men först de sista dagarna i December. 
Rut kom till min bror och hans familj. 
Eija kom till Niclas. 

Vi har rest en del. Vi åkte till Östersund på skotertävling och vi åkte till Bruksvallarna på skotertävling. Bodde i stuga med Erikssons. Alltid lika trevligt. Vi hälsade på hos Rut och Selma i Vallentuna. 
Vi har åkt många gånger till Orsa, både vinter och sommar. Vinter bjuder på skidåkning i olika former, bastu, relax, äta ute, kura i vagnen. Sommaren bjuder på bad, grilla, umgås och vila. Det roliga är att vi fått sällskap, Både sommar och vinter. Ellen, Tom har kommit med vagnen på både sommar och vinter. Mor och Far på sommaren. Linus och Agnes har övernattat, Julia och Niklas har tältat. 
Vi tog husvagnen och drog till Skåne med en mellanlandning på High chapparall och i Gränna. 
Mickes 50 års dag firades ned en resa till Madeira med nästan hela familjen. Vi har fortsatt åks till Orsa och vi har varit till Erikssons stuga i Messlingen, åkt skoter och myst.

Jobbfronten då. Jag fick en dipp, sökte nytt jobb, fick det och i augusti började jag på kirurgmottagningen. I November var jag tillbaka på vårdcentralen. Att vantrivas är inte min grej. Men det behövdes ett break, jag lärde mig en hel del men har funnit ro i själen på ett ställe dör jag mår bra. 

Hälsan.Den har varit bra för det mesta. Har inget att klaga på och Gottfrid började äntligen med sin allergivaccination. Ett hysteri utbröt när magsjukan drabbade gottfrids skola före jul. Föräldrarna började med hetsjakt och friska ungar fick inte gå till skolsn. Allt för att hindra smitta. Min unge fick inte vars hemma och han är fortfarande frisk. 
Jag tycker inte en magsjuka är nåt att oroa sig för då man annars är frisk.
Framförallt när man under året sett fruktansvärda bilder från Aleppo och andra delar av världen. 

Sprungit vasastafetten med ungdomarna och avslutade med grillfest hos oss. Sprungit Lidingö tjejlopp och simmat i västerdalälven. 

Nya bekantskaper. Träffat Niklas föräldrar, firade en trevlig midsommar i barberget där vi även träffade Gunilla och Bertil. 
Petra började på mitt jobb, Margareta och Bella var dom som förstod mig bäst på kirurgmottagningen. Ingen av oss är kvar och vi förstår varandra. 
Niclas D har ny tjej och vi har träffat Emelie ett par gånger. 

Barnen. De har det bra. Sköter om sig och sina djur. Har goda relationer, verkar lyckliga, jobbar och studerar, flyttat hemifrån, tagit student och reser. 
Känns fint i mammahjärtat. 

Mycket mer har förmodligen hänt men jag kan med detta konstatera att 2016 blev ett bra år för mig men mindre bra ute i världen.

Ser fram emot ett 2017 i en fredligare värld. 







Om

Min profilbild

Frida

Vi ska förverkliga vår husdröm och tar er med på resan.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela