Visste det

Att jag kunde bättre. 

Under 7 minuter per km var mitt mål i helgen och det sket sig å det grövsta. Landade då på 7,14. 
Man börjar ju undra när man plötsligt börjar gå efter en km. 

Idag bevisade jag för mig själv att jag kan. Visserligen på asfalt och relativt okuperat och 450 meter för kort, men å andra sidan kl 06 på morgonen och före frukost!! Så det kanske jämnar ut sig😀

Nåväl. Ingen Missing people varning idag i alla fall. 
Nu ska har jag ätit gröt, druckit kaffe och  Pojken ska friseras innan skolan då det är skolfotodags idag. 

Mors😀



Hög på upplevelsen

Ja, jag är fortfarande lite speedad på gårdagens upplevelse. Vilken dag, vilken energi och vilken kämparglöd. Blir alldelest varm i kroppen när jag tänker på det. Det var hett som i helvetet, inte ett moln på himmeln. Det var tidspress det var jävlar anamma. Alla gav allt vad de hade, alla stupade i mål. Svetten sprutade och dammet yrde. Vi peppade, vi gav varandra energi. Åtminstone fick jag en massa energi från mina kamrater. Vilken viljestyrka och vilken glöd.

Och sen allt runtomkring. Fler "kändisar" i form av släkt och vänner hemifrån byn. Föräldrarna hejade i Gopshus när jag vacklade över mållinjen ilsket fräsande och helt slut. Käre far utmanade ödet och undrade vart ja varit, han hade tydligen tänkt ringa Missing people.....Hahaha. Men just då tyckte jag inte det var ett dugg kul!! 
En  40 åring som firade i spåret. Alla fantastiska ultralöpare i spåret. Alltså vilka hjältar!! Springa 9 mil!! Somliga sprang i 14 timmar. Jag sprang förbi en och annan ultralöpare. En kunde nätt och jämt lyfta benen men fortsatte envist framåt, km efter km, mil efter mil. Beundransvärt eller idiotiskt, ja, jag vet inte. Både och tror jag. 

Vi blev bjudna på grillmiddag hos Erikssons i Amsberg. Det tackade vi inte nej till. Efter supergott käk hoppade vi ner i badtunnan. Ett och annat vinglas slank ner och sen somnade jag som stocken när vi kom hem. 
Gottfrid älskar Erikssons, han och Nisse kommer bra överens och när Nisse grillade så passade Gottfrid på att bada även före maten. 




Kaffe och frukost på altan sen låg vi pladask på altan jag och Agnes. Hela förmiddagen spenderades i samma läge. 





Sen tog jag mig an bilen som fick en väldigt välbehövlig rekond a la Frida. 
Det tog musten ur mig och vi drog till Masen och svalkade oss. 






Nu har jag krupit ner i bäddan och i soffan sitter 3 fina ungar och tittar på film.  Agnes, Linus och vårt extra barn denna vecka Astrid. Eller barn och barn.... Hur som helst är jag en väldigt lyckosam människa med alla dessa ungdomar omkring mig hela tiden. 

Astrid är från Äppelbo och går i skolan i Falun. Har fått lägenhet från den 1/9 och bor hos oss tills dess. När jag berättade för Gottfrid att vi skulle få en extra tjej här denna vecka tittade han på mig undrande och sa: jaha, varför det? Är hon föräldralös? 
Hahaha....så är det ju såklart inte. 

Nä tack och god natt! 

Överlevde

Men det var nog de jobbigaste 4,5 km i mitt liv. Solen i Zenit och uppför nästan hela tiden!! Men vi kom i mål och alla har gjort grymma prestationer. Jätteroligt och jag gör det gärna igen. 
Dessutom träffat flera nya trevliga ungdomar, mina lagkamrater😀

Uppladdningen var jobbig


Och nån blev nödig


Vi spurtade in på målrakan tillsammans med Julia



Elin spurtade starkt



Och sen jag då, trodde jag skulle spy här! 


Men som sagt vi kom i mål