Jag tycker så mycket om mitt hem. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig hemma någon annanstans än i huset vi bodde i. Men hemma är där man känner sig trygg, lugn, där man kan landa och få återhämtning. Sista månaderna i huset var allt annat än just det. Sista tiden i huset var ångestfylld, sorglig, tom, kall och ensam. Huset symboliserade familjen, det var platsen vi tillsammans byggde till vårt. Där familjen samlades och där vi tillsammans hämtade kraft och energi. Sista halvåret var dränerande, förvirrande och ingen plats där man landade mjukt. Det fanns ingen trygghet kvar där.
VI fanns ju inte mer och därmed fanns inte heller lugnet och tryggheten i hemmet. Det var inte mitt hem, det var vårt.
Men det här är mitt hem, jag känner det starkt, mår bra här, här kan jag landa, här är jag trygg, här får jag återhämtning. Jag boar in mig, omger mig med värme och ljus. Här kan jag gå vidare, här kan G gå vidare.
MENY
0