Och med en tidigare utmattad hjärna har jag fått mina fiskar varma om man så säger. Men jag tror det blir bra. Trots att det just nu är väldigt rörigt pga rådande omständigheter så känner jag att det är här jag vill vara. Mötet med människor, omsorgen om dem, att kunna göra skillnad för någon och att få göra detta tillsammans med likasinnade kollegor. Det är det som är själva poängen med mitt yrke som sjuksköterska. 

Idag är jag trött och utmattad, precis som förväntat efter en vecka full av nya intryck och nya arbetssätt. Men jag känner mig glad och tillfreds och det är det som är viktigt. Jag vet vad jag behöver göra för att återhämta mig, jag vet att jag kommer att återhämta mig. På måndag är jag redo för en ny arbetsvecka.

Måste bara skriva det också till alla som tvivlar. Som är mitt uppe i sin utmattning och känner en rädsla för att livet och arbetslivet aldrig kommer åter. Om jag kommit hit där jag är idag så kan alla göra det.

Jag har varit fullständigt under isen. Min hjärna har fungerart ungefär lika bra som en påse jordnötter. För bara ett år sedan var jag långt långt ifrån att klara ens en timmes jobb, hjärnan lade ner, slutade fungera. Hjärnan Slutade sortera och fokusera efter bara en kort stund. Minnet var som en guldfisk och energinivån noll.  Att idag känna att jag faktiskt fungerar och litar på min egen förmåga är fantastiskt.

Jag har idag ingen sjukskrivning och det har tagit nästan 2,5 år att komma hit. 

Det finns hopp även om det inte känns så. Tålamod och acceptans, det är det som är receptet. Och lite vassa armbågar emellanåt skadar inte.