kumminet

Började som en byggblogg där jag bloggade om vårt livs största projekt: husbygge och det mesta runt det. Nu har vi flyttat in i huset men jag fortsätter blogga om ditt och datt runt hem, familj och livet i allmänhet.

Run Forrest....run....🏃🏃

Publicerad 2016-09-26 20:47:46 i Allmänt,

Jaha ja, då har vi klarat av en halv tjejklassiker då. Känns ju fint.
Kom runt milen på Lidingö igår. Jag är glad att jag kom i mål men är lite besviken på mig själv ändå.
Återkommer till det.

Första kilometern var det så trångt att det interns gick att springa särskilt mycket, det gick uppför och vi kunde dock med raska steg blandat med jogg ta oss förbi ett större antal flåsande damer. Jo, många flåsade redan där faktiskt. Väl uppe glesades det ut lite och vi kunde springa någon kilometer.
Fin del av banan, lite upp och lite ner och det kändes jättebra.

Efter ca 4,5 km började helvetet.

Den omtalade abborrbacken levde upp till sitt rykte och precis nedanför den låg en uteservering, den var dock stängd annars lurade vi på en pilsner-paus där. Fint låg det, vid vattnet.

Hur som helst, Abborrbacken!! Kan knappt ta ordet i min mun. Det gick tvärt rakt upp och trots att bi var så kloka att vi gick så kom mjölksyran som ett napp på kroken.

Särskilt lång var den inte i alla fall....trodde vi...ack vad vi bedrog oss. Mitt i backen kom en hurtfrisk Emma och trippade med lätta steg uppför berget.

Ett par liknande stigningar med ömsom gång och ömsom försök till jogg så tog vi oss upp på toppen.
Nerförslut en bra bit efter det fick musklerna att återhämta sig en aning.

Men det var fortsatt ordentligt kuperat. Vi tuggade dock på med tunga ben och första kilometrarnas lätta steg var som bortblåsta.
Vid 7 km lite sportdryck för att om möjligt återfå lite energi.

8 km, ja där började nästa tunga stigning. Karin-backen!! Jävla Karin rent ut sagt.
Upp, upp, upp, ja det var tydligen modellen. Sura, värkande tunga benmuskler men ett flås som orkade mer än benen. Frustrerande!
En km senare började det äntligen rulla nerför igen.
Min hjärna hade gett upp, benen hade gett upp, jag fick en snilleblixt att, Fan, jag kliver av, skiter i det här. Ungefär samma känsla som under en förlossning.

Jag hade syrran med och hon har en annan hjärna. 16 år yngre och ingen förlossning att relatera till.

500 meter från mål kunde jag knappt lyft mina stubbliknande ben, då drog den andra dåren en spurt.
"Nu har jag tröttnat på det här" sa hon och sen drog hon.

Jag hade fullt sjå att inte drista mig till att gå hela upploppet. Gjorde inte det, så ni behöver inte skämmas för tant. Jag fick lite rullhjälp av nerförsbacken och med målet i sikte så gjorde jag mitt yttersta med mina sista krafter och tog mig springande över mållinjen.

Jaha och vad gör mig besviken då?
Jo, nr 1: att jag har konditionen men inte uthålligheten i benmusklerna.
Nr 2: att jag tränat för lite i kuperad terräng
Nr3: att jag har felprogrammerad hjärna.

Men. Allt kan bli bättre eller hur.
Redan i bilen hem började jag lägga upp en plan. HUR ska jag träna för att det ska kännas bättre och lättare nästa år. Och där har vi min felprogrammerade hjärna igen. När jag klivit över mållinjen lovade jag nämligen mig själv att aldrig mer utsätta mig för skiten.

Jag ska nån gång springa den igen och då SKA jag vara bättre bentränad, och helst hjärntvättad, Hahaha.......

Nåväl, överstökat för denna gång och siktar på skidåkning nästa gång. Det känns som min gren😎

När katten är borta....

Publicerad 2016-09-21 21:41:25 i Allmänt,

Onsdag och Micke åkte på resturang med arbetskamrater. Jag hade ingen lust att sitta hemma och tugga falukorv.

Vi åker på Liljan, sa Gottfrid, dit skulle Erik (fritidspedagogen) på tacobuffe.

Sagt och gjort. Den här tiden i månaden passade den budgeten oss perfekt. Särskilt med tanke på att pappan gottar sig på Lilla krogen för diverse hundralappar.
49kr för tacos, det är nästan billigare än att göra det själv.

Och sannerligen, jag tror pojken åt förr det trippla. Ett hårt skal och två mjuka med fyllning och efter det nachos och köttfärs på en hel tallrik. Har aldrig sett ungen äta så mycket.
Mellan tuggorna konstaterade han att han var jättehungrig! Och att det varit chilifisk i skolan och han gillade inte såsen. Han avslutade med att berätta att han ju också sprungit 3 km i mellsta på skoljoggen😂😎👏🏻

När vi handlade önskade han sig kanelgifflar, och han sopade i sig två utan att blinka.

Jag blir så tillfreds när ungen äter. Det har varit det största problemet sedan han blev född. Mat har varit nåt nödvändigt ont, rätt tråkig och tidsödande sysselsättning helt enkelt.

På väg till bilen mötte vi Ann frön KVC och då högg det till i "hemlängtan-nerven" igen. Tänk så skönt att vagga in sig i den trygga, invanda och bekväma miljön.

Nej, stopp där. Det blir det ingen utveckling av. Man måste möta sina demoner helt enkelt. Och jag har det just nu helt ok på det nya.
Dick har jag ett och annat att lyfta med chefen i sinom tid. Det största problemet är platsbristen. Att byta arbetsplats/dator tre gånger på en förmiddag och mitt i samtal med patienter känns inte ok.

Imorgon är det kurs. Ska lära mig beställa inkontinenshjälpmedel och katetrar. En hel dag ska vi lära oss det.

Nu godnatt!

Söndag

Publicerad 2016-09-18 22:27:43 i Allmänt,

Kan sammanfatta helgen som mycket bra.
Tidig Fredag med kaffe i solen, promenad, tupplur, tacos, valpbesök och 0,5 glas vin i soffan innan jag dog fredagsdöden och stöp i säng.

På Lördag blev det ett ryck i hemmet. Trasiga lampor byttes ute och inne, ny lampa till hallen inhandlades och monterades, spottarna i köket reparerades. Nu har vi ljus i höstmörkret.
Efter detta sprang jag och Agnes milen. Joda ni läste rätt EN MIL sprang vi utan att gå ett enda steg. Det gick inte så fort bitvis men vad gör det. En mil är en mil. Ett bra kvitto inför nästa helgs prövning och andra delen av klassikern, Lidingö tjejlopp.

Rätt trött efter springturen och efter godisköp till sonen, hamburgare till kvällsmat blev det soffan och SVT play medan Micke var på nån sorts herrmiddag.

Idag har vi veckohandlat, sovit middag, tagit en promenad och åkt en tur till Sundborn medan Gottfrid tränade i Falun på kvällningen. Sen ätit supergod fisksoppa och förberett för ny arbetsvecka.

Micke och Gottfrid åker till Falun för allergi sprutor omgång 2 av typ 13 imorgon bitti.

Nu är det Dock kväller. 😴😴

Djävulsdansen och Storytel

Publicerad 2016-09-17 21:48:27 i Allmänt,

Micke åkte till Björn på mat och pilsner. Bra för honom, han åker aldrig på nåt sånt annars och kan behöva socialisera sig.

Jag grottar ner mig i Djävulsdansen på SVT play. Intressant med den mänskliga hjärnan och dess funktion och dysfunktion.

Jag har själv mått dåligt i perioder, jag har levt nära missbruk, jag har försökt finnas där för människor i min närhet som mått väldigt dåligt. Men att leva ihop med eller leva nära en människa med bipolär sjukdom kan nog ingen förstå hur det är som inte varit där.

Detta och boken jag just nu lyssnar på ger mig en tydlig vink om hur lyckligt lottad jag är.

Jag mår oftast väldigt bra, jag lever ett bra liv. Har så mycket att vara tacksam för.

Micke, barnen, alla 6, ger så mycket glädje och kärlek.
Vi har gått igenom mycket, det har stormat och det har blixtrat. Vi har mer än en gång frågat oss om vi ska fortsätta eller ge upp. Vi har alltid valt det första. Haft den övertygelsen att om vi älskar och respekterar varandra så finns det en viktig anledning att inte ge upp.

Motgångar har format oss, de har format barnen. Många gånger under de första åren har vi frågat oss om det är rätt mot barnen,kan vi göra annorlunda, när mår de bäst.
Allt har inte blivit rätt, många är konflikterna, många gånger har orken tagit slut, tagit sig utryck i irritation och negativa känslor. Många val blev så fel trots en god ambition.

Men mycket blev också bra och jag kan med stor tacksamhet konstatera att jag har en stor härlig familj, en snäll, generös och omtänksam make,om än lite tjurskallig ibland , precis som mig. Hehe. 6 fantastiskt fina ungar som alla har olika egenskaper och som tagit sig genom en inte alltför enkel uppväxt ( nåja, Gottfrid har väl haft det rätt förspänt i jämförelse med syskonen som tutades ihop med allt vad det innebar och relationer till både höger och vänster) till att bli fina individer. Som ser varandra som syskon och tar hand om varandra som syskon. Det är det finaste kvittot.

Om en månad åker vi alla på resa tillsammans och jag ser så mycket fram emot det.

Helg

Publicerad 2016-09-11 19:52:09 i Allmänt,

Har njutit av min helg.
Är fruktansvärt trött och har varit det en längre period nu. Allt nytt tar på krafterna. Att få ihop vardagen. Längre dagar, resor till och från jobbet, allt som ska hinnas med på kvällarna, läxor, tvätt, mat....

En omställning och jag oroade mig för att inte kunna släppa kontrollen över morgonbestyren, oroade mig för att kaos skulle råda härhemma med grabbarna hemmasjälva.

DET är det enda som verkat flyta på och jag har inte haft varken tid eller anledning att tänka så mycket på det. Grabbarna fixar det plätt lätt 😍

Det tar oerhört på krafterna och suger energi att förlika sig med det faktum att man är på ruta ett på jobbet, att inte kunna jobba, att inte Kunna vara sjuksköterska i den bemärkelsen och känslan av att inte tillhöra en grupp, att stå vid sidan om och iaktta.

Jag har tagit vara på helgen. Vilat, sovit middag både lördag och söndag. Ätit gott, umgåtts med människor jag älskar, promenerat, tagit en springtur, lyssnat på ljudbok, somnat tidigt.
Jag har gjort mitt bästa för återhämtningen och Micke har tömt tvättstugan på smutstvätt.

Jag ser inte fram emot morgondagen det minsta men tragglar på. Ska inte ge upp, min envishet säger mig det medan min bekväma sida vill ge mig självkänslan åter och säger åt mig att ringa vc. 😅😰

Träffade den här Ica handlaren idag när jag handlade

Och den här gossen har tydligen fastnat på bild

Bra lördag

Publicerad 2016-09-10 22:45:04 i Allmänt,

Ja lördagen kan jag inte klaga på. Vaknade tidigt efter en drömrik natt. Drömt om jobbet och för första gången efter semestern har jag jobbångest.

Förutom det .....

Drog mig till framåt 8, frukost och sen en tur till Ludvika. Kurts husvagnar hade vad vi sökte. Ingen husvagn fick vi med oss hem men väl en kran till diskbänken.

Gjorde ett besök i hamnen, förvånansvärt fint för att vara Ludvika😅

Lunch på tacorester blev med lite bacon, gräddfil och ost goda enchiladas. 👌🏼 glutenfri tortilla gjorde jag min på.

Tupplur efter maten och sen promenad. Förkylningen börjar ge vika och i morgon siktar jag på joggrunda.

Mor och Far kom på besök på eftermiddagen. 💕

Älgkött och kantarellsås på planka till middag och sen en sömnig stund i soffan och nu ska tant sova.

Bra lördag.
Helt enkelt. 👍🏼

Fredag

Publicerad 2016-09-09 20:06:57 i Allmänt,

Berg och dahlbana....
Ja det kan man minst sagt kalla det. Kanske är jag för otålig, har för bråttom, för höga krav på mig själv....men faktum är att jag står inte ut med att inte få jobba på riktigt. Att gå bredvid, se, lära, ja det är ett måste men det är fruktansvärt frustrerande och det går för långsamt framåt.
Jag känner inte igen mig själv, tappad bakom en vagn, typ.

Ge mig arbete, ansvar, full rulle. Jag vill ha skrivbordet fullt i lappar, patienter, jag vill planera min dag, lägga upp arbetet. Åhhhhh.... Vad frustrerande!

Dålig dag idag. Tar ett glas vin, messar med fd kollega, öser ur mig till micke, mailar Marie och hoppas att det känns bättre igen snart.

Idag åkte jag hem halv tre. Ringde fritids när jag var nästan hemma och bad dom skicka hem Gottfrid . Visst, svarade en munter pedagog.
När jag svängde upp på gatan hemma satt han på gräsmattan. Oj, sa jag, nu var du snabb.

Han såg lite för moloken ut och berättade att han åkt hem efter skolan kl 13,30. Precis då ringer fritids och säger att Gottfrid redan åkt hem och att de inte hade nåt schema😕 han hade alltså setat ich väntat på oss i 1,5 timme och hade egentligen ingen aning när vi skulle komma hem.

Jag tänkte inte klart just då men schema lämnade jag in för ett par veckor sedan. Nä det hade dom inget😳

I efterhand blir jag förbannad. Om ungen säger att han ska åka hem och de inte har når schema, ringer man då inte och kollar vad som stämmer då??

Och om jag ringer och ber dom skicka hem honom så ska väl personalen ha koll på om han ens är kvar på fritids?

Ska man inte kunna vara trygg med att ungen är på fritids och inte själv bara kan bestämma eller tro att han ska hem utan att nån vet vad som egentligen gäller??

Tänk om det varit 15minusgrader🙄🙄

Tänk om jag inte kommit hem förrän 16 som var tanken😁

Tänk om han inte varit hemma utan dragit ut på egna äventyr😫

Nä det där känns inte alls ok. Och hur många schema lappar ska man lämna😰

Nu blir det till att skaffa nyckel och lära honom larmet så att han kommer in och kan ta sig mellis om han nu får bestämma själv när han ska åka hem.

Vad händer med skolan egentligen. Ingen lärare har dom, det må väl vata hänt, förstår att det är tufft att få tag på behöriga lärare. Men vi har inte fått någon som helst information om vem som tar hand om barnen om dagarna.

Promenad med bok i lurarna har jag tagit iaf och nu softar vi i soffan jag och junior❤️

Runacademy

Publicerad 2016-09-06 21:01:07 i Allmänt,

Höstpremiären avklarad, känns bra. Kör ännu en termin med Runacademy. Bra träning, rolig träning och det ger löpglädjen jag inte trodde jag hade.

Att springa en och samma runda flera gånger i veckan är ganska långtråkigt. Med Runacademy har man inte bara möjlighet att träna tillsammans med andra en gång i veckan utan man har tillgång till en diger träningsmeny på deras hemsida. Där finns förslag på styrkepass, intervallpass, och en massa annat matnyttigt.

Kul, peppande och väldigt jobbigt brukar det vara🏃😅

Idag har jag också gjort tre dagar i mitt lilla experiment för en lugnare mage. Det går bra. Tre dagar utan minsta godisbit och helt glutenfritt.
Tre dagar kan låta lite men för mig är det en evighet. Framförallt som det står en låda lverblivet lördagsgodis i skafferiet😂😂.

Glutenfritt känns enkelt. Kör potatis och ris i lagom mängd, glutenfri müsli och har hittat ett supergott glutenfritt knäckebröd.

Fjärtar väl lite fortfarande men magen är mycket lugnare, mindre spänd och gör mindre ont. Jag fortsätter så får vi se👌🏼

Måste också klappa mig själv på axeln och berömma att jag kan stå emot mitt kontrollbehov vad gäller yngsta sonen.
Han och micke sköter ju det där utmärkt ich jag känner inte ens ett behov att ringa och kolla att det är ok. Läxor, komma upp och iväg på morgonen, kläder, väska ..... Ja det verkar flyta på.

Visst jag ska erkänna att jag lagt mig i jympapåsen ich packat den kvällen innan den ska med. Men försökt få med Gottfrid så att han ska få in den rutinen själv.

Annars är jag positivt överraskad över hur lätt det går.

Gasvarning

Publicerad 2016-09-04 15:17:26 i Allmänt,

Nej nu är jag trött på att lukta illa!! Jodå jag tvättar mig regelbundet och så men..... Magen kokar alltsom oftast. Det bubblar och pyser och ibland, oftast, är den som en ballong. Magknip efter måltiderna, olämpliga odörer ....ja ni vet...

Det som pyser stinker och inland klarar jag knappt själv att vara i samma rum, som mig själv......vänta nu hur blev det där??? Ja men ni fattar!

Har provat laktosfritt...ingen större skillnad. Provat allsidig kost, äter regelbundet och bra mat..... Ingen förbättring.

Nu har jag bestämt mig för ett experiment. Tänkte om jag outat det här blir det lättare att hålla.

Jag har en teori, gissar att socker är en stor bov. Äter för mycket godis och älskar pasta.
Tänkte nu prova att skippa godiset och även köra glutenfritt! Så glutenfritt som möjligt i alla fall.
Jag älskar knäckemackor och pasta men det finns ju utan gluten så det borde funka ändå.

Värt ett försök, provar någon vecka och ser hur det går.

SÅ då var det officiellt och bara att bita ihop.det värsta blir snasket! Är en obotlig godisråtta och brukar inte kunna hålla mig. Vi får se!

Hörs hej!

Kräfta

Publicerad 2016-09-03 09:22:17 i Allmänt,

Helg igen, veckorna går i en rasande fart och tro det eller ej men nu tänker jag vara lite positiv.

Efter ytterligare en vecka på jobbet känns det så smått bättre. Jag kan sköta åtminstone några patienter själv, jag klarar hjälpligt att sitta i telefonrådgivningen. Det känns som att jag faktiskt gjort lite nytta senaste dagarna.

Jag och min tålmodiga kollega är överens om upplägget och tuffar på med en sak i taget och det passar mig perfekt just nu. Trygg i en arbetsuppgift innan jag går vidare till nästa. Känns med andra ord lite mer positivt och det blir nog bra det här.

Idag är jag lätt sliten efter en trevlig kväll i Amsberg. Jag är som bekant ingen nattuggla men kräftorna vaknar först i mörkret så då får man offra sig. Ett angenämt offrande.....bjöds hem till Erikssons på kräftfiske och mat. I med burarna vid 17 tiden. Vittja vid 22. Få hade 84 kräldjur hittat in i våra burar. Ny nattlig tur på älven vid midnatt och då var dom inte lika många.

En underbar kväll med en helt stilla älv, spegelblankt vatten, behaglig temperatur och till en början strålande solsken.

Fick gott att äta och dricka, Gottfrid mös som han brukar hos sin reservfamilj. Somnade på soffan på nattkröken.

Kräftor kokades halva natten. Och här är en del av resultatet:

Tackar Eriksson igen för deras generositet, för en väldigt trevlig kväll, ett lyckat fiske och god mat❤️

Som sagt, i säng 02,30 och det är jag inte van. Därmed trött med glad. Lugna aktiviteter idag och mycket kaffe i regnet som dragit in.

Om

Min profilbild

Frida

Vi ska förverkliga vår husdröm och tar er med på resan.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela