Sportlov

Sportlovet firas några dagar i Orsa med kusinen. För mig började det med kortvasan 3 mil på skidor på fredagen. Jag och Agnes åkte hit och fick lite egentid. och sen har det fortsatt med skotertävling i Sveg, skidåkning i grönklitt och bowling en regnig dag som denna. 


Allt detta med en smärtande svanskota efter en riktig klantvurpa på Vasan. 

Barnen har skött sig bra, är för det mesta väldigt överens men är lite som syskon och gnabbas emellanåt. Gottfrid gillar action och Selma är av den lugnare sorten, det här kan krocka ibland och Gottfrid tycker det händer för lite och Selma tycker det händer för mycket, men Ofta kompletterar de varann på ett bra sätt. 

De hanterar frustrationer på lite olika sätt kan man säga. Gottfrid exploderar direkt och Selma kommer lite smygande och berättar. Jag vet inte vilket som är bäst😅 För Gottfrids skull vore det bättre om han var lite mindre explosiv. Han uppfattas ofta som en bråkstake och kallar sig själv ADHD barn. Det gör mig ledsen. Han är medveten om sina utbrott men har svårt att hantera dom. 

I morgon åker vi till Borlänge och sen är tanken att Gottfrid ska hänga med mormor och morfar när de skjutsar hem Selma. Jag hoppas verkligen att det går bra och att det funkar ned djur och humör. Men i mig gnager en oro att han "ska göra bort sig". Eller att han inte ska klara djuren. Det skulle vara så ledsamt för honom, Han ser verkligen fram emot att få åka med. 

Men vi kan lägga en bra sportlivssemester bakom oss, om än med ordentlig smärta i svansen. 


Alla hjärtan

Valentines day! 


Tänker tillbaka sisådär 17 år! Då vi började lära känna varann och våra barn. 
Alla som sett bonusfamiljen på SVT har fått en liten inblick i hur det var.TV är TV och mycket är överdrivet men nog känns mycket igen. Och jag ställer mig frågan om och om igen.....hur orkade vi? 

Och då menar jag inte hur vi orkade med barnen, de var ju inte de som valde, utan hur orkade vi med situationen. 

Hur orkade vi med den ständiga följeslagaren som det dåliga samvetet alltid var. 
Dåligt samvete för att man aldrig räckte till riktigt. Dåligt samvete för att man faktiskt inte orkade alltid utan lackade ur på skitsaker av ren trötthet. Dåligt samvete för att man inte brydde sig tillräckligt, för att man ville mer än man faktiskt klarade av. 

Det var rätt kaotiska år i början, toppar och dalar, relationer som skulle byggas, alla skulle hitta sin plats. Fem barn som tvingades leva ihop helt plötsligt för att vi bestämt det, fem barn som behövde känna sig sedda och bekräftade och framförallt älskade och accepterade. 

Ja kära hjärtanes. 


Vi lyckades inte alltid men vi hade alltid viljan att få det att fungera. Vi försökte och jag hoppas att barnen kände det trots att det nog inte var enkelt för dom. 

Och nu då, sisådär 17 år senare. 

Vi har minnen att se tillbaka på, vi skrattar åt det som varit, förfasas, vi har insett att vissa saker jag och micke trodde att alla avskydde är sånt de ser som roliga minnen och vice versa. Mycket roligt har vi haft men såklart en del tråkigheter, precis som det är i alla familjer. Vår var bara extra stor. 

Jag kan ju förstås bara beskriva det från min synvinkel men jag har känslan av att vi ändå gav barnen nåt bra. Vi lyckades inte med allt, långt ifrån, men när man ser de fem tillsammans, att de umgås, bryr sig om varann, att de benämner sig som syskon och att jag inte hört någon av dom kalla Gottfrid för halvbror. Det är för mig ändå ett kvitto på att det ändå landade rätt väl. 

Jag ångrar inte en sekund att vi vågade ta steget, att vi slog ihop påsarna till en stor familj. 
Jag älskar dom allihop och det hoppas jag att de vet. 
6 hjärtan att älska....ja och så maken också såklart. Ja men det är väl nåt att fira en dag som denna. 


En helg i februari

Helgen, ja den kom och den gick menhar varit en liten energikick så här mitt i februari.


Skoter har varit ett genomgående tema. Igår for vi till Mora på skotercross. Strålande solsken, spännande race. Det stämde inte riktigt för limpan men ibland är det ju så. Toppar och dalar och eftersom han nu haft en liten dal så kan det ju bara betyda en sak, att han är på väg upp igen👍🏼, jo så är det!! Så, på Lördag åker vi supporters till Sundsvall och hejar 🌟 vi kan inte låta bli, haha. 

Inga bilder blev det från gårdagen. Dagen och heaten bara rasslade på. 

Idag vaknade jag tidigt helt ofrivilligt. Hann med både en tvätt, morgonkaffe i sängen och långfrukost innan jag och Gottfrid åkte till Äppelbo. 
Det var flera månader sen sist och så när som på lite lättare nästäppa på hemvägen så klarade sig Gottfrid från allergisymtom. 
Tog det mest lugnt på förmiddagen, sen ställde mor fram godaste portersteken. 
Ellen och Tom kom och till Gottfrids stora förtjusning hade Tom skotern på släpvagnen. 

Jag och ellen drog ner på älven för lite skidor och skridskor och Tom fick vars barnvakt. Den bästa enligt Gottfrid som helt själv fick köra skoter. Och han tog sannerligen tillfället i akt. 




Tacos med Agnes och Linus avrundade denna helg och lite ny energi inhämtad och sparad inför jobbvecka.


Lite ledsamheter blev vi också varse men vi hoppas och tror på det bästa. Ja, det måste vi!! 💕