6 år och plötsligt stor....

Det är inte alltid så lätt men efter lite forskning så vet jag att vår lilla stora 6 åring sköter sig precis som han ska  enligt alla utvecklings faser. 
 
Att komma från dagis skyddade verksamhet rakt ut i skolans mer oskyddade värld är inte så bara. Det är plötsligt mycket som ska klaras själv: Idrott med dusch, toalettbesök utan torkhjälp, nya större kompisar, måltider i matsalen osv....
Han har klarat detta galant men ibland skiner det igenom att han nog visst saknar dagis litegrann. 
 
Kvällarna är oroligare än tidigare, han vaknar ofta och är ledsen pga drömmar. Drömmer att han inte är tillräckligt bra och att mamma och pappa ska försvinna. Har ibland drömmen med sig på morgonen och behöver en stunds övertygande att han visst är bra och att han kan så mycket bra saker.
 
Han behöver ibland vara liten igen och få hjälp med sånt han klarar själv i skolan.Han behöver få vara lillebror även om han häromdagen deklarerade att han och Casper har en "date" ihop. De hade planer på att ta med sin söta date vid namn Ester och gå på bio. Han tyckte även att han kunde få bli storebror nån gång så att han fick en lillebror att lära en massa saker. 
 
Med det blir det inget kan jag lova er här och nu. Han kommer aldrig att bli annat än lillebror. Sätter hoppet till att det inte dröjer alltför många år innan första barnbarnen kommer, då kan han få känna sig som en storebror...hehe